På vägen till och från Uppsala idag torsdag läste jag denna bok av Carina Nunstedt – jag är inte sen att erkänna det men jag hade förutfattade meningar! Detta skrev jag inför läsningen igår i ett mail:
det jag är rädd för är att det e lite förfinad variant av en motsats till Ann Söderlund som kan vara charmigt slarvig men där (Ann alltså)skriver ur nå´t slags ”mångabarnkaos”
Jag fick tänka om – Mammaliv är en stundtals mycket underhållande bok där man känner igen sig i en hel del och där Carinas del bygger på att man inte ska bry sig så mycket om vad alla andra har och hur alla andra gör, utan fokusera på sitt eget. Det gör att även om hon ibland kommer med saker hon tycker, så är perspektivet ändå ett sådant att pekpinnar inte utdelas, tycker jag
Vila upp sig på semester på Mauritius, tänkte jag tidigare – då har man det inte som ”alla andra” MEN barn sover inte där heller, äter mat eller beter sig som man vill. Då spelar det ingen roll om man e på Mauritius, på Mallis eller i sommarstugan – man är trött ledsen och olycklig ändå (dock med kanske trevligare utsikt på just Mauritius) men vad jag menar är att det som förenar oss oavsett var vi bor och hur mycket pengar vi rör oss med – är kärleken och kämpandet för barnen och familjen och allt som hör livet till. Tröttheten som tar över, viljan att göra ett bra jobb både hemma och på arbetet.
Min favoritbit i boken är när Carina beskriver hur hon träffar Céline Dion på ett lyxhotel i USA i sin snorgröna Boob – amningströja när yngsta sonen var bebi – bilden föreställer henne sådär som man själv kände sig, lite småplufsig, svettig och med bomber – bredvid står trådsmala Céline i en Armaniklädsel – då kände jag att jag hade velat rädda henne från att behöva känna sig sådär *ler* för även om jag inte intervjuat Céline så har jag känt mig lika FEL och det är iallafall nyckeln till det jag försöker säga – oavsett vilka vi är och vad vi gör i livet – kommer vi ha liknande upplevelser fast ur olika synvinklar – men det kommer kännas på samma sätt!
Vi oroar oss kanske inför förlossningar, vi är oroliga för barnen, har kanske panne för dagis, förhållandet, att äta nyttig mat osv – DET fick Carinas bok mig att se – och det är inte alls illa!
Så det är en bra bok om ERFARENHETER och egentligen en bok om hur vi alla kämpar – för iallafall jag kan känna igen mig i mycket – helt klart läsvärd!
Weronika har också rescenserat Mammaliv!
Vill förvarna om en stark helgblogg angående – antibiotikaresistens !
Bild: MAMA
Ett Bra Liv 
5 kommentarer
Comments feed for this article
september 13, 2007 den 8:02 e m
Weronica
Vad roligt att läsa din recension! Jag tycker också att alltför många har fastnat på omslaget, retat ihjäl sig på det och går inte vidare. Jag är inte odelat positiv till bokens upplägg, men den förtjänar helt klart läsning med ett öppet sinne! Jag hoppas att få ut en recension snart också!
september 14, 2007 den 6:36 f m
Jessica på jobbet
Weronika: Jag håller helt med om upplägget – dessutom var jag inte odelat förtjust i alla de andra som tog MYCKET plats och där det inte framgick om det dom hävdade var pekpinne eller ej. Sen fanns dock något ställe där det skrevs att de flesta gör si eller så – me no lajk men man får ju lite ta det för vad det är – man kan inte skriva i den genren och inte trampa på någon öm tå – som du också skrev till mig!
Ser fram emot din rescension!!
september 16, 2007 den 9:20 f m
Linda V
Jag hakade mig tyärr på Carinas lista i Mama när denna bok recenserades där och nej, jag är ledsen, men jag ger den ingen chans. Blev mest trött och irriterad och då är det nog inte läge att läsa mer.
Är rejält less på tips där första punkten lyder Skaffa dig rätt man. Tjena, vad är det för tips??!!
Så sorry. Jag är nog inte så öppen för denna. Tror hellre jag läser Ann Söderlunds bok.
september 16, 2007 den 9:29 f m
binks2
Linda: Vad synd – för den är underhållande om inte annat – man behöver ju inte köpa allt – det gör man ju inte oavsett vad man läser – ibland undrar jag varför man läser och måste hålla med om allt – även när man är kritisk så lär man sig ju om sina egna gränser osv! För det är väl olikheterna tillsammans med likheterna som är intressant – att man kan vara olika men ändå lika.
Jag ska läsa Ann också och hon och jag har likheter och olikheter – vi också – precis som med Nunstedt!
september 17, 2007 den 6:20 f m
Linda
Iofs så läser jag gärna böcker som underhållning också, får se om jag ångrar mig. Just det numret av Mama gjorde mig mest trött. Alla kan inte skaffa ”rätt” liv och det kändes som om det var kontentan av det. Och då la jag ner. Dumt kanske.
Katerina däremot läser jag och både garvar, tar till mig och gråter åt ibland. Henne gillar jag skarpt.