Tänka att det kan vara så att vissa människor inte klarar av snällhet och omtanke utan ser det som en svaghet. Jag har fått mail om detta flera ggr.

Jag började tänka på detta efter det första mail jag fick, och min analys är att det faktiskt stämmer förvånansvärt ofta. Jag kan bara tänka mig att den som ser snällhet som en svaghet själv lider av någon form av dålig självkänsla ungefär som dem som tycker att en ursäkt är en svaghet.

Genuint starka människor är snälla, erkänner när de har fel, kan se sig in i andra situationer, känna empati och ber om ursäkt. De behöver inte alltid hävda sin rätt – det räcker att de själva vet. Vissa människor bryr sig helt enkelt om dem runtomkring UTAN baktankar – vilket en del människor faktiskt har svårt och tro och jag är den första att beklaga detta.
Snälla och omtänksamma människor däremot behöver lika lite som någon annan vara på topp jämt och alltid vara någon slags perfektheten personiofierad – alla har olika dagsform eller är annorlunda i olika sällskap men either you have it – or you dont.
Jag tror dock också man i ganska storutsträckning kan välja att vara det och ju fler ggr man försöker – desto lättare blir det – lite som positivt tänkande.

bild-47

Hur tänker du?

Är snällhet och omtanke en svaghet eller styrka?

Att bry sig om och tycka om en människa kan snabbt förändras – det är en färskvara om det inte handlar om djupare relationer. Snälla och omtänksamma människor är sällan dumma så omtänksamheten, om den inte uppskattas, kan snabbt försvinna och hamna hos någon annan som förtjänar den.

Är omtänksamheten en färskvara är individen genuint snäll och omtänksam då?

Om individer inte ”ber ” om omtänksamhet – inte vill ha den ändå – på vilket sätt gör det omtänksamheten till en svaghet?

Fundera på det!

Advertisements