You are currently browsing the category archive for the ‘Gästbloggare’ category.

Hm – mycket tänkvärd blogg och många tankar blev det härifrån London där jag befinner mig just nu!

/Jessica

”Men jag känner mig ju inte vuxen!”

Så sa min kollega A när vi satt i bilen och pratade. Hon är nyss fyllda 39 och jag 38 – blir inte så mycket vuxnare va? Vi diskuterade det annalkande fyra-noll och hamnade kände nog båda lite vag olust inför det som komma skall – en gräns vi ska över o sen, ja sen är det kört typ. Vad som är kört är lite oklart och denna blogg skulle kunna handla om 40-årskriser men det gör den inte, det får jag återkomma om. Istället handlar det om att vara vuxen.

”Alltså jag känner mig ju inte vuxen, sådär som jag alltid tyckte att mina föräldrar var när jag var liten” säger hon. ”Det känns som jag inte är vuxen på riktigt, som jag bara låtsas, och att alla andra på jobbet till exempel, är vuxna, men jag är väl inte ansvarsfull, och seriös och vuxen” (Till saken hör att hon är mycket ansvarsfull och mogen på alla sätt.) Och jag höll med, men sen så frågade jag om hon tror att man ens kan vara vuxen på det sättet som man trodde att vuxna var när man själv var liten.

När jag var liten då var vuxna allvetande, orädda, inte allsmäktiga kanske, men hade i alla fall makt över sin egen situation. Framför allt visste de vad som var rätt och det var ingen konst för dem att göra sina val och sen var det självklart att de var nöjda med sitt val. Och inte fanns det något som de fruktade – inte spöken, brottslingar, olyckor, sjukdomar, sorg eller misslyckanden. Och i tonåren så var jag övertygad om att sen när man blir vuxen, då ”vet” man, då faller allt på plats. Men någonstans på vägen så har jag ju själv blivit äldre men ändå är jag inte utan rädslor och inte vet eller kan jag allt och inte fasen har allt fallit på plats. Jag är gift och har hus med amorteringar och har två barn och jag går på föräldramöten och förväntas vara vuxen och fatta vuxna beslut – men hallå, hur ska jag veta vad som är rätt och fel? Någon gång på vägen upptäckte jag att jag blev äldre men ändå förblev densamma inuti. Hur går det ihop?

Jag berättar för A att det händer ibland att jag tittar på min 7-åriga dotter och för en sekund ser henne som en mycket gammal kvinna och på samma sätt kan jag tänka på min farmor som dog för 1½ år sedan och minnas henne både som den gamla farmor hon var men ändå se att det fanns en liten nyfiken flicka i henne och det känns som jag känner den lilla flickan från 20-talet även fast jag såklart aldrig träffat henne i den skepnaden. A berättar i sin tur om sin svärfar som alltid varit en spjuver och hon säger att man kunnat se hur det lyste bus i hans ögon när han berättat om något pojkstreck – även fast han var riktigt gammal. När han sen blev sjuk försvann ljuset i blicken och A sa att det var så sorgligt. Vi enas om att det är människan man ser i ögonen – själva personen – oavsett ålder.

Och här mitt i livet har jag börjat komma till insikt om att jag nog inte blir vuxnare än såhär och det blir inte andra heller. Det bor ett litet osäkert flicka eller en mörkrädd liten pojke i många vuxna män och kvinnor – vi har bara lärt oss hantera det och faktiskt dölja det mer än när vi var små. Att vara vuxen handlar nog inte om att vara orädd och allsmäktig och säker – det verkar ju omöjligt. Så jag säger till A: ”Jag tror faktiskt att det är detta som ÄR att vara vuxen, att inse att man ”bara” är människa och att man inte blir vuxnare än så här” Vi ler lite o jag känner mig så förbaskat mogen att jag nästan kvävs av mig själv och min pretentiösa analys även om den säkert är ganska spot on.

Men A invänder och frågar: ”men det finns ju människor som är så seriösa och korrekta och vuxna och aldrig skulle komma med omogna skämt eller flamsa” och hon tar ett exempel, fru P, från bekantskapskretsen” och mitt svar blir: ”Tror du inte de var tanter redan i sandlådan? Om det inte tråk var medfött skulle ingen någonsin komma på tanken att bli t.ex. controller” och vi skrattar så vi viker oss dubbla – moget…

Så du som läser – känner du dig vuxen? Hur känns det? Vad är ”vuxen” för dig? (och förlåt om du är controller ☺ )

PArkteatern ger Figaros Bröllop, foto Joel Persson

Parkteatern ger Figaros Bröllop, foto Joel Persson

Stockholm på sommaren är fantastiskt!

Förutom vyerna från Fjällgatan, flanerandet på Strandvägen, och picknickarna i Vita Bergen och på Djurgården finns det en sak jag speciellt älskar med Sommar-Stockholm – och det är allt som faktiskt finns att göra! Och gratis, dessutom.

Idag måste jag tipsa om ett av Sommar-Stockholms bästa gratisnöjen – PARKTEATERN. Som en del av Stadsteatern vill man genom att turnera runt i staden vara hela Stockholms kvartersteater.

Ute-teater i sommarkvällen. I olika av Stockholms grönområden. Och gratis dessutom. Kan det bli bättre?

Alltid fri entré och inga förbeställda platser betyder att alla har möjlighet att gå. Om det är kallt finns det filtar och dynor att låna och värmande kaffe finns att köpa på plats.

Sommaren inleddes med nypremiären av de Beaumarchais Figaros Bröllop, i regi av Philip Zandén, den 3 juni. 

Zandén säger själv i ett pressmeddelande att det tedde sig självklart att ta med sig just Figaros Bröllop ut i parkerna – att just den pjäsen lämpar sig perfekt för en sådan scen.

“Vi hoppas på en sommarflirt mellan oss och publiken. För vem kan säga nej till en sommarflirt?,” skriver Zandén. 

Enligt hemsidan spelas under sommaren sammanlagt 104 föreställningar på 21 spelplatser runtom i Stockholm. I slutet av juli kan man se Cirkus Cirkör i Stockholms parker. Under Eken kommer man att spela föreställningar för hela familjen och utlovar ”allvar och komik, vuxet och barnsligt, klassiskt och samtida” skådespel. Augusti målas på hemsidan upp som en ”fullspäckad konsert- och dansmånad” där ”folkmusikkonserter varvas med Taube, spoken word och gatupunk, etablerad dans blandas med fringeföreställningar och streetdance i Vitabergsparken”.

I år har de alltså en helt underbar repertoar – själv tänker jag helt utan tvekan se Figaros Bröllop och min son vill gärna se Clownen Manne in action. Men i år, som de flesta år, finns någonting för alla.  Repertoaren hittar du på http://www.stadsteatern.stockholm.se.

Kanske ses vi där?

/bec

Sommar skulle inte vara sommar utan jordgubbar och grädde. Det är jag helt övertygad om. Och jordgubbar (och för sin del grädde också) kan egentligen med fördel avnjutas precis som de är – men OM man skulle vilja göra något annat med dem finns det nästan ingenting som slår den klassiska brittiska efterrätten ETON MESS (Eton-röra).

Efterrätten har fått sitt namn efter det anrika brittiska pojkinternatet Eton, nära Windsor, som traditionellt serverar desserten under sin årliga kricket match mot Winchesterskolan i början på juni.

Upprinnelsen till denna dessert är höljd i dunkel och det finns olika åsikter i fråga om vem det egentligen var som uppfann den. Enligt en historia kom efterrätten till efter att en labrador satt sig på en picknick korg i baksätet på en bil och krossat den nedpackade desserten. Andra hävdar dock att den helt enkelt är resultatet av en tappad pavlova.  Enligt sägnen uppfann kocken efter olyckan i ren desperation en ny rätt eftersom han inte hade något annat att servera. Vad som är sanning är svårt att säga – men jag håller på labradorrumpan!

Det finns också olika versioner – i skolans cafeteria serverade under tidigare decennier Eton Mess både i bananversion och med tillagd glass. Jamie Oliver marinerar bären i balsamvinäger. Även min hjältinna kockan Nigella Lawson (hon med super-skafferiet) har en  egen version – hon lägger till granatäpple. Men jag är renlärig och håller mig till traditionen, jag.

Hur som helst, den är super enkel att göra – och ännu enklare att äta! And so very typically English!

Du behöver:

500g färska jordgubbar

3 dl vispgrädde

maränger (helst hemgjorda – men köpta funkar också om det kniper)

3 msk florsocker

Vispa grädden till mjuka toppar. Ta hälften av jordgubbarna och kör i handmixer eller mosa fint. Blanda jordgubbs-moset med grädden och ställ kallt i ca 30 minuter.

Skär under tiden de resterande jordgubbarna i bitar (inte för små). Bryt marängerna i bitar och vänd ner i den kalla jordgubbsgrädden– om de blir smulor så häll i dem också. Skopa blandningen i individuella dessertskålar eller en större gemensam. Toppa med jordgubbsbitarna och dofta över florsocker.

Enjoy! 

/bec

Ibland som från ingenstans kommer en signal som går raka vägen in i hjärtat. Det är den där ”American Pie” låten med Madonna på radion, eller en doft av vår i luften, eller någon på tunnelbaneperrongen som var du – eller nej det var det ju såklart inte. Och ibland överraskar mitt undermedvetna mig – på min födelsedag ringer blomsteraffären och säger att jag ska få en leverans på kvällen och jag undrar genast vem det är ifrån och i en bråkdel av en sekund inbillar jag mig att det är från dig – men nej det är det ju såklart inte. Eller när jag går på stan och shoppar utan att tänka på var jag är och sen tittar jag upp och ser den där bänken på Hötorget, där vid telefonkioskerna du vet, där vi satt och vilade och skrattade när vi varit på stan en gång.  Då står jag där lika naken och liten som jag gjorde den första tiden fast det snart gått nio långa år sedan du dog. Då kommer saknaden och sorgen och slår luften ur mig med en rak höger i mellangärdet och det tar en stund innan jag kan andas igen.
 
Att du inte finns här har ju blivit en del av vardagen och en självklarhet för mig numer och det är inget jag orkar gå runt och må dåligt för dag ut och dag in men de dagar jag verkligen känner efter så kvarstår faktum: Du är död och det är orättvist och förjävligt! Det som är värst är att du och dina barnbarn inte fått träffas och lära känna varandra – en sådan förlust för er – ni skulle verkligen ha tyckt om varandra! Sen saknar jag dig i alla livets olika skeden – jag hade behövt ha dig för råd och stöd och du hade fått se mig bli vuxen och mer förlåtande mot dig. Sådant som du gjorde eller sa och jag fördömde när jag var yngre men nu ser med mina egna 37-åriga ögon och förstår på ett annat sätt. Jag hade också behövt ha dig som förebild som äldre – nu blir min mamma aldrig äldre än knappa 54 och jag vet inte hur jag ska vara när jag blir äldre än så! Hur är man en bra mormor och vilka ålderskrämpor kommer jag att få? När kommer åderbråcken och hur långt ner kommer tuttarna att hänga?
 
Fast det bästa är när jag hör dina ord eller tycker mig se en skymt av dig – och inser att det är jag själv som sagt något eller att det är min spegelbild jag sett i ögonvrån – när du lever genom mig och att världens bästa mammas liv och gärning får gå vidare till de barnbarn som hon aldrig fått träffa – med mig som länk. Och något ännu mer fascinerande är när något av barnen gör eller säger något som så tydligt hänger ihop med dig. Som när lilla E sa en kväll när jag masserade henne på ryggen: ”mamma, det är ”ont-skönt” – jag hoppade till – du brukade alltid säga att massage var ”skön-ont” – har hon ärvt dina känslor och ord? Då var det som om du var i rummet!
 
Det är först när du är borta mamma som jag kunnat uppskatta hela din person – det ljusa och det mörka och alla gråa och färgglada nyanser däremellan. Det är först när du inte finns här som jag förstår hur viktig en mamma är och det har blivit till det skarpaste verktyget i mitt eget moderskap som på ett märkligt sätt var en så självklar roll att glida in i. Jag är rätt säker på att du aldrig hade trott att jag skulle säga detta men du är min stora förebild – en mänsklig förebild som jag kan känna igen mig i och hämta styrka ur. Du skulle se mig sitta och grubbla över livet och tänka på hur du gjorde eller skulle ha gjort i samma situation – det är bara att tjuvtitta på mig på jobbet eller på bussen någon dag när jag tittar ut genom fönstret och låter tankarna glida iväg!
 
Så tack kära mamma för allt du gett mig och allt du fortsätter att ge på något magiskt sätt!

av Petra Hasselrot

Ettbraliv har förmånen att låta er ta del av en gästblogg av Marie M – 5 barns mor i Stockholm. Otroligt driven tjej som också har webbutiken elvasmåtroll.

Hur ofta kommer man egentligen iväg på små getaways som småbarnsförälder? Erkänn att även om lusten finns där så stupar det oftast på att man a) inte hittar barnvakt b) inte hittar ett ställe man vill/kan/har råd att åka till eller c) det blir för stort, för dyrt eller bara för ansträngande för att bli den tänkta avkopplingen det från början var tänkt som.
Som ensamstående sambo med 3-5 barn, dvs. 2 varannan veckas barn och en sambo som reser i jobbet och ofta är borta en vecka i sträck, är orken inte alltid på topp. Egentiden är i det närmaste obefintlig och att bara få ta ett bad utan att minst ett barn behöver bajsa precis just då räknas nästan som lyx.
Åtminstone den här mamman är såhär års i behov av uppmuntran och lite sammet för själen för att orka bara lite till, snart är ju våren här, men tiden och pengarna verkar aldrig riktigt räcka till eller så faller det på det där med barnvakten. Mitt i denna familjens vintertristess renoveras hela lägenheten och helt plötsligt hamnar de i en svårlöst sits; hallgolvet ska målas. Två gånger. Mellan strykningarna ska det torka 16 timmar. Innan det får beträdas ska det torka ytterligare 16 timmar.

De stora barnen kan åka och bo hos sin far i två dagar, ett problem löst. De två lite mindre barnen och pappan kan åka till svärmor och bo där. Baka bullar, åka pulka och bli bortskämda med sådant de inte får hemma. Två problem lösta. Men mamman då? Och bebisen? Mamman ska på ett möte som kommer dra ut på tiden, att åka till svärmor efter blir minst sagt bökigt, kanske till och med omöjligt. ”Ta in på hotell” säger pappan. Kanske att han säger det halvt om halvt på skämt men så tänker han till och säger det igen. ”Gör det. Ta in på hotell med bebisen. Se det som en liten retreat, ett andrum. Det kan du behöva”. Efter att första ha fnyst bort det hela som en dum, dyr och onödig idé surfar mamman in på Clarions hemsida, kollar priserna och inser att det faktiskt inte måste bli så himla dyrt. Dessutom älskar den här mamman att bo på hotell och att äta hotellfrukost. Kanske är det inte är så dumt, kanske är mamman värd att få koppla bort allt utom sig själv (och bebisen) i ett par dagar. Så hotell bokas och plötsligt förvandlas den jobbiga nu-ska-hallgolvet-målas-och-vi-måste-ut-situationen till en ganska behaglig mamman-och-bebisen-ska-få-rå-om-varandra-på-ett-hotell-situation.
Klockan 15 två dagar senare checkar mamman och bebisen in på hotellet. Rummet ligger på fjärde våningen och är litet men rent, fräscht, snyggt och sängen är fantastisk, underbar och fulla av mjuka sköna kuddar och ett fluffigt täcke som känns som lena moln under mammans händer. Ganska snart måste mamman och bebisen iväg på sitt möte som fortsätter in på sena kvällen på en av stadens, enligt mamman, bästa restauranger; Mondän på Tulegatan. Inte nog med att maten är rent förträfflig, personalen är otroligt proffsig, trevlig och kunnig. Mamman äter Carpaccio med parmesan, ruccola och makadamianötter och sedan Bleka med hjärtmusslor. Himlen är nära!

bild-112

Efter den fantastiska middagen tar sig mamman och bebisen tillbaka till hotellet där de kan sova gott bland de där mjuka sköna kuddarna och molntäcket som hela natten ligger som sammet kring dem. På morgonen vill bebisen inte alls gå upp och äta frukost utan sover envist vidare fast klockan är över 9. Till slut flyttas hon sovande över till vagnen och mamman tuffar 3 trappor ner till restaurangen. Där möts hon av en helt fantastiskt innehållsrik frukostbuffé, en av de största och bästa hon någonsin sett faktiskt. Medan bebisen sover intar mamman allt från te och juice till små prinskorvar, laxröra, färsk frukt och smörgåsar med färskost och god italiensk salami. Det finns pålägg för alla smaker, bröd i alla möjliga färger och former och fil, yoghurt, flingor, torkade aprikoser, russin och och och..! Mätt och belåten beger sig sedan mamman (och den fortsatt sovande bebisen) upp på rummet för en snabb dusch innan närområdet ska utforskas. Och här kommer vi till det riktigt fina i kråksången, nämligen var hotellet ligger. Behövde mamman åka tåg med SJ eller flyg med SAS? Krävdes det passning av flygbussar, incheckning av bagage och timmar av resande? Nix pix. 6 stationer hemifrån med 4:ans buss var allt som behövdes. Sedan framme. Närområdet är alltså redan utforskat och mamman vet precis vart hon ska bege sig för att shoppa, promenera eller äta en god lunch. Nog för att nya ställen har sin charm men att slippa ens fundera på hur man tar sig fram eller vad som finns att erbjuda är rätt så avkopplande det också. Dessutom, och detta var en rätt märklig känsla, så kände sig mamman som en turist i sin egen stad trots att hon nästan kunde se sitt eget hus från hotellrummet!

bild-113

Några timmar senare återvänder mamman och bebisen till sitt rum där de tar en lång skön dusch och sedan en ännu längre och ännu skönare tupplur. Kuddarna och täcket gör sängen till ett moln de flyger iväg på och inte förrän nästan 3 timmar senare landar de igen, då utvilade och redo för ännu en kväll på stan.

Strax efter 17.30 möter de upp en av mammans vänner och tillsammans med henne går de på 3:ans buss som tar dem tvärs över stan till restaurang Roppongi på Hantverkargatan. Här intas en fantastiskt god måltid bestående av misosoppa, laxtartar, california temaki, sushi och en chokladig efterrätt. Eftersom Roppongis laxtartar är bland det absolut godaste mamman vet är hon återigen i himlen. Några ytterst trevliga timmar och samtal senare rullar mamman in bebisen på hotellrummet igen. Ytterligare en natt bland molnen och sovmorgon morgonen därpå späder på känslan av avslappning och belåtenhet hos mamman. Ytterligare en makalös frukostbuffé intas och sedan är det dags att packa ihop, checka ut och åka hem.

Receptionisten som tar betalt för en Zingo från minibaren frågar om mamman och bebisen haft en trevlig vistelse och mamman får något religiöst i blicken. ”Ja. Helt underbart faktiskt!”

20 minuter senare är mamman och bebisen hemma i sin nytapetserade hall med det svarta nymålade golvet och tack vare att resan hem var så kort finns känslan av hotell och avkoppling fortfarande kvar i färskaste minne!

Mammans bästa tips är att sikta lågt för att komma högt. Öppna ögonen för det som ligger helt nära och ta chansen att få slappna av hemma i din egen stad! Värt att tänka på är även att det ofta är riktigt billigt även på lite finare hotell när man stannar över fre/lö eller lö/sö då de sedvanliga gästerna, dvs de som reser i jobbet, inte är där.
Just det Clarionhotellet som den här mamman och bebisen bodde på, har en del riktigt trevliga erbjudanden nu t.ex. weekend break, romance getaway, casino night och soft Sunday.
Mamman tipsar:

Clarion på Ringvägen i Stockholm

Restaurang Mondän på Tulegatan

Restaurang Roppongi på Hatverkargatan

bild-114

Bilder och text: Marie Mossle

Det är dags att vara ärlig. Har du för vana att byta om till ”hemmakläder” så fort du kommer hem? Eller är det så att du faktiskt mer eller mindre lever i myskläder? I så fall kan det vara dags att ta sig en titt på hemmagarderoben. Kan det vara så illa att du är vad amerikanerna kallar en ”shlumpadinka”?

Bylsiga tröjor, mysbyxor med gällivarehäng, leggings med knän och oversize t-shirts som sett bättre dagar. Vi har alla sett dem. I matvaruaffären, på bussen, och på bensinstationen. Kanske har vi vid tillfälle själva frestats att bege oss ut i något snabbärende iförda hemmauniformen. I USA kallas de ”shlumpadinkas” – personer som inte längre bryr sig om sitt utseende på grund av lättja och brist på självförtroende/värderingar/självrespekt.

Den senaste veckans Oprah visade ett avsnitt där hon anlitat en stylist för att ”göra om” ett gäng kvinnor som uppvisade typiska ”shlumpadinka” tendenser. Kvinnorna klädde sig genomgående i hemmakläder, och en gick så långt i sitt bekvämlighetsbehov att hon ofta sågs ute på staden i pyjamasbyxor.

Att ha ”hemmakläder” är något de flesta av oss känner igen. Men för majoriteten av oss är det kanske inte så illa att vi helt gett upp – vare sig vi lämnar huset en gång om dagen eller en gång i veckan – om vi jobbar hemifrån, studerar eller är föräldralediga. Snarare vill vi skydda våra dyrt införskaffade kläder från barnens/husdjurens kletiga små tassar, från spill och överanvändning. Och det är knappast något nytt. Men den berömda frasen ”låt mig byta om till något mer bekvämt” betyder idag knappast detsamma som tidigare. Idag är vi mer benägna att stjäla makens mysbyxor än att svepa in oss i silke och svandun.

Men går vi för långt? Börjar det inte bli tröttsamt att kasta sig bakom soffan eller låsa in sig på toaletten när en granne ringer på dörren med en frenetisk uppmaning till barnen/maken att inte släppa in någon. Slutar vi bry oss om våra kläder passar, eller om de är hela och rena, när vi kommer in över tröskeln? Är vi shlumpadinkor, vi också? Eller är våra hemmauniformer en protest mot det utseendefixerande samhälle vi möter utanför hemmet?

I Oprahs program stylades de amerikanska shlumpadinkorna om till trevliga medelklass-donnor som struttade ner för catwalken redo för en lunch med väninnorna eller en affärsrunda i närmaste shoppingcenter. Fokus lades på att kvinnorna inte skulle visa sig bland folk utan att ha självrespekt nog att se välklädda ut. Kanske var det behövligt med tanke på deras benägenhet att traska runt på stan i pyjamas. Jag kan rapportera att Oprahs shlumpadinkor nu ser ärtiga ut när de beger sig utanför dörren. Men jag vågar nästan slå vad om att uniformen åker på igen när de kommer hem. Det gör min egen alla gånger.

Majoriteten av oss vill byta om till något bekvämt, löst sittande och i mjukt material när vi kommer hem. Oprah gör själv ofta reklam för tränings- och/eller hemmakläder. Men ärligt talat – hur många av oss lägger tid och pengar på det? Det är ju så mycket enklare att bara dra på sig makens mysbyxor, eller leggingsen från -92 och en t-shirt. Och vi har blivit bra på shlumpadinkans trestegshopp bakom fåtöljen när representanten för bostadsrättsföreningen eller jultidningsförsäljaren knackar på.

Men är det inte dags att göra något åt detta? Lägga vintage-tightsen på hyllan en gång för alla? Inte för makens, grannens eller våra andra medmänniskors skull – utan snarare för vår egen. Och innan ni börjar invända – jag menar inte att vi behöver vara sminkade, friserade och uppklädda även på fritiden – snarare att det kan vara dags att unna sin hemmagarderob samma uppmärksamhet vi ägnar åt jobb- eller festgarderoben.

De flesta välsorterade klädbutiker har idag ”hemmakläder” i sitt sortiment, annars är deras tränings- eller yoga plagg ofta både mjuka och bekväma. Om vi inte lever för att jobba utan jobbar för att leva – har vi då inte idag våra garderobsprioriteringar helt fel? Eftersom vi tillbringar en stor del av vår tid i bekväma kläder – låt oss fira det!

Rebecca Martin

Ettbraliv vill såklart hjälpa alla shlumpadinkas därute och har skrivit om snygga hemmakläder tidigare här

Gästbloggare Ylva Rosén från uteungar ger tips på hur man ska klä barnen rätt beroende på väderlek – något att skriva ut och sätta upp på kylskåpet

uteungar_logga_stor.gif

Har du också klätt på ditt barn en massa tjocka kläder men upptäckt att barnet ändå fryser? Skickat iväg dem med nya, dyra GoreTex-kängor & fått hem små stelfrusna tår? Ja, i så fall är du inte ensam. Men misströsta inte, med uteungars enkla råd håller sig barnen garanterat varma hela vintern.

* Lager-på-lager isolerar bättre
Flera tunna lager isolerar bättre än ett tjockt. Luftspalten som bildas mellan kläderna håller barnet varmt. Många tunnare lager gör det också lättare att röra på sig… inga stela Michelin-gubbar i sandlådan!

* Alltid ull underst
Glöm bomull på vintern! Bomull kyler när det blir fuktigt, då hjälper inte värsta vinteroverallen. Ull däremot behåller sin värmande egenskap trots att barnet svettas. Är du tveksam för att du själv tvingades ha stickig ull på dig när du var liten? Nya tider, nya material. Ull idag är mjuk och gosig om den är bra kvalitet. Välj mellan ren merinonull eller ullhybrider. Och kolla alltid att de tål maskintvätt – det är ett måste!

* Fleece är ett perfekt mellanlager
Fleece är ett toppenmaterial att ha underst eller, ännu bättre, som mellanlager. Riktigt bra fleece är superlätt och torkar snabbt. Kläderna torkar snabbt även om barnet blir varmt och svettigt. Ull & fleece är en kanonkombination!

* Andas-material ytterst
Idag finns fantastiska material som både är vattentäta och andas. Med ett plagg i till exempel Goretex eller Sympatex kan ditt barn klara sig med en enda uppsättning ytterkläder hela året, även när det regnar. Bygg på underifrån med ull & fleece när det blir kallt. Du sparar både pengar, miljö och utrymme i garderoben. Högst upp i norr kan du så klart behöva förstärka med fodrade ytterplagg.

* Varma handleder värmer fingrarna
Ibland är vantar bara helt omöjliga att få på. Då är handledsvärmare toppen! Fingrarna är fria att hålla i spadar och annat väsentligt, men tack vare att handleden hålls varm så blir fingrarna inte lika kalla. Sticka själv i tunn, mjuk ull eller köp; finns i både fleece och ull.

* Varma tår i ullstrumpor
Använd ullstrumpor på vintern. Bomullsstrumpor kyler när de blir fuktiga, då hjälper inte dyra Goretex-kängor. Välj en tunnare strumpa när det inte är så kallt, och en tjock för riktigt kalla dagar. Undvik lager på lager i skorna, eftersom det lätt ger skavsår. Lägg hellre i en varm sula i skorna om det behövs mer isolering.

*Håll huvudet varmt
Mössor ska sitta bra och värma överallt där det behövs. Fleece och ull är bra material, gärna kombinerat med vind- och vattentäta ytskikt när det behövs. Undvik bomull eftersom… ja ni vet… det kyler när det blir fuktigt!

Ha en varm och skön vinter! Och glöm inte att råden såklart även gäller mammor och pappor.

strumpor.jpg

Bilder: uteungar

Vår gästbloggare Rebecca Martin är journaliststuderande termin 2 på JMK i Stockholm

Nu i helgen lämnar den mörka och gråa november plats för den sköna julmånaden, och på söndag är det den första advent. I Sverige innebär detta att julbelysningen kommer fram, och att pepparkakor och lussebullar som hittills smygätits i en månad intar sin hedersplats på fikabordet. Det innebär också att en hel del människor som knappt satt foten innanför kyrkoporten plötsligt infinner sig i kyrkbänken igen. Men längtan tillbaka till kyrkogemenskapen under de mörka månaderna är inte något som är enskilt för Sverige.

kyrka.jpg

Varför fler besöker kyrkan i december och runt jul finns inga egentliga svar till. Traditioner, skulle nog en del svara. Gemenskap, tänker nog andra. Anonym bland mängden av kyrkobesökare känns det kanske inte så konstigt att återvända till kyrkotraditionen som på en vanlig gudstjänst när som helt under året.

I England har man just på grund av detta infört en dag i slutet av september, som kallas ”Back to Church Day”, under vilken man kan återvända till kyrkan och församlingen utan att behöva förklara varför man lämnat den. Tidpunkten på året, inför de mörka månaderna, är nog ingen slump. Den anglikanska kyrkan St. Peter & St. Sigfrids i Stockholm har tagit fasta vid både den engelska ”Back to Church Day” och det svenska återvändandet till kyrkbänken vid advent. De ska därför ha sin egen ”Back to Church Day” vid adventsgudstjänsten på söndag den 2/12, klockan 11.00. Kyrkoherde Nick Howe inbjuder själv i nyhetsbrevet The Spire alla som känner sig manade att återvända till gemenskapen att komma. Svenska kyrkan har inget liknande organiserat återvändande till församlingen, men pressekreterare Kristiina Ruuti menar ändå att ingångarna tillbaka till gemenskapen är många. Och en av dessa är för många just adventsgudtjänsten.

back-to-church.gif

Kyrkotraditionen runt jul är i England annorlunda än i Sverige. Trots det har vi genom media tagit del av många av de så kallade ”carols” som sjungs i de engelskspråkiga länderna runt jul och till viss del gjort dem till våra egna. Många kommer troligen också att sjungas på de många advents- och julkonserter som uppförs i december månad. I England sjungs dessa ”carols” oftast i kyrkan. Kringströvande grupper av ”carol singers” kan också ringa på dörrarna till de engelska och amerikanska hushållen och sjunga några visor, och förvänta sig en slant som sedan ofta doneras till välgörande ändamål.

stpeters.jpg

Om man i Sverige vill uppleva den engelska jultraditionen kan man besöka en ”carol service”, det vill säga en julgudstjänst där carols sjunges. En traditionell sådan hålls i St. Peter & St. Sigfrids tisdag 11/12 klockan 18.00 och en speciellt utformad för barn (där tomten även tittar in) söndag 16/12 klockan 15.00.
På julaftonskvällen firas även med en midnattsmässa som har sin början 23.30, där den stilla heliga natten firas och jesusbarnet välkomnas åter till världen.

Här hittar du mer information om hur du tar dig till Engelska kyrkan.

Bilder: Google och St. Peter & St. Sigfrids

Rebecca Martin är journaliststuderande termin 2 på JMK i Stockholm

I alla tider har föräldrar burit sina barn nära kroppen. I ett samhälle där barnen av nödvändighet var närvarande vid alla moderns dagliga göranden och låtanden tedde sig sjalbärandet som en naturlig lösning. Det gör det ännu idag på olika håll i världen. Men i väst hade bärtraditionen sedan länge gått förlorad. De föräldrar som valde att bära sina barn som komplement till vagn gjorde det ofta i bärsele. Att använda något annat bärdon sågs som alternativt. Tills nu, vill säga. För de sjalbärande föräldrarna blir flera – och en hel modetradition har vuxit upp runt omkring dem.

Att bära sitt barn nära kroppen ligger alltså ännu en gång i tiden och den sjal man väljer; vilken sort, vilket märke, och vilken färg, säger mycket om vem man är som person för de initierade. Om man är van ”sjalare” väljer man inte samma sjal eller bärmetod som sjalnovisen. Dessutom skiljer sjalvalet ibland även mellan storstad och landsbygd. De riktigt händiga skapar sina egna hemmabyggen – en del helt unika och mycket efterfrågade på secondhand marknaden. Här blomstrar affärerna – och det är inte underligt med tanke på att de populäraste sjalarna kan kosta över tusenlappen att köpa nya. Men det går att göra en bra affär både på blocket.se och på Sjalbärarnas eget forum, sjalbarn. De flesta som bär i sjal bygger med tiden upp en gedigen sjalgarderob, med allt från färgglada vävda långsjalar till mer färgmonotona ringsjalar eller ergonomiska bärselar.

danteisjal.jpg

Dante i en LOOMA Ringo sjal.

Vare sig man vill sticka ut med en färgsprakande kreation eller göra ett mer sobert intryck har sjalvalet blivit ännu ett sätt att uttrycka den bild
man vill projicera av sig själv som förälder/individ/konsument – på samma
sätt som vagnarna länge varit. Och det slutar inte heller där- låt oss inte glömma acessoarerna! För kyliga dagar krävs bärskydd att skydda klimpen från vintervindarna med, eller alternativt en bärponcho eller bärjacka. Dessa plagg är tillverkade för att rymma både förälder och barn, och är tydliga tecken på att man tar sjalandet på allvar. Även dessa köps med fördel second hand. Speciellt bärponchos och bärjackor som annars kan vara svåra att få tag på i Sverige.

barponcho1.jpg

sjalmarre.jpg

Jessica och Marie med Dante och August

Länge sågs sjalbärande som en del av en alternativ livsstil. Man hade tagit avstånd från vagnen och det avstånd den skapade mellan förälder och barn. Men den bilden har förändrats de senaste åren. Det alternativa har blivit det trendriktiga – som så ofta händer. Idag har man sällan vagn ELLER sjal – istället ser man ofta en ringsjal svängandes från handtaget på en av innerstadens trendriktiga UJ:ar eller Bugaboos. Sjalen har blivit en livsstilspryl och en del av det moderna föräldraskapet.

sjaljess.jpg

Bilder: Privata

Åsa är en god vän till både mig och Jessica. Hon är först ut som gästbloggare på Ett bra liv!
********************************************************************

Enligt maken och barnen är det här världens godaste bröd! Kanske är det lite att ta i… Mättande är det i alla fall – det kan jag säga att det stämmer! Här kan det annars gå åt en limpa till frukost men det här räcker mycket längre – de får helt enkelt inte i sig så många skivor innan de är mätta!


Hel dinkel

Hela fröer och sädesslag sänker GI – dvs man får en långsammare blodsockerkurva. Vill man ytterligare sänka GI kan man sätta i några deciliter surdeg dag 2! Valsade gryner (havre, dinkel etc) har högre GI-värde än sina ursprungskorn på grund av dess behandling i valsen (lättare för kroppen att spjälka och ta upp) men om man kokar gröt på dem, eller som här låter ligga i hett vatten, blir de ”klistriga” och därmed svårare för kroppen att bryta ned = lägre GI.

Det här receptet ger 4 stora limpor. Det krävs dock en rejäl bunke för att sätta degen i (jag har en Electrolux hushållsassistent och den bunken känns i minsta laget när man blandar degen!) så har man ingen jättebunke kan man halvera receptet!

Dag 1 (jag brukar göra det på kvällen)
3 dl hel dinkel
3 dl hel korn (eller annat helt, 6 dl ”hela saker” i alla fall, ta efter tycke, smak och vad som finns hemma!)
2 dl dinkelflingor
2 dl kornflingor
2 dl linfrön
1 dl solrosfrön
2 msk brödkryddor /fänkål
1,6 liter kokande vatten


Solrosfrön

Bild: Ewerman AB

Lägg allt i en stor bunke, rör om och ställ en tallrik på. Låt stå över natten.

Dag 2
Rör ned i bunken;
1 paket jäst
4 tsk salt
6 dl dinkel – fullkorn
2 dl rågmjöl – grovt
12 dl dinkel – sikt
ev 1 dl dinkelkli/havrekli
2 dl naturell yoghurt

Knåda degen rejält! Helst i maskin, 8-10 minuter. Låt sedan jäsa länge! Jästen sätts i kall deg vilket ger god smak men det behövs jästid! 3 timmar är rätt lagom. Sätt ugnen på 225 grader. Ta upp degen på mjölat bakbord och dela i 4 delar. Knåda varje del och forma limpor. Ställ på bakpappersklädd plåt att jäsa, ca 30 minuter. Skåra lite snyggt om du är på sånt humör! Jag gräddar alltid med termometer, upp till 95 graders innertemperatur så jag är inte helt säker på tiden det tar att grädda, kanske 40 minuter?! Om du inte har termometer, knacka i botten på bröden, låter det ihåligt är det klart!

Njut med en skiva stark ost på tipsar maken! 🙂