På vägen till och från Uppsala idag torsdag läste jag denna bok av Carina Nunstedt – jag är inte sen att erkänna det men jag hade förutfattade meningar! Detta skrev jag inför läsningen igår i ett mail:

det jag är rädd för är att det e lite förfinad variant av en motsats till Ann Söderlund som kan vara charmigt slarvig men där (Ann alltså)skriver ur nå´t slags ”mångabarnkaos”

Jag fick tänka om – Mammaliv är en stundtals mycket underhållande bok där man känner igen sig i en hel del och där Carinas del bygger på att man inte ska bry sig så mycket om vad alla andra har och hur alla andra gör, utan fokusera på sitt eget. Det gör att även om hon ibland kommer med saker hon tycker, så är perspektivet ändå ett sådant att pekpinnar inte utdelas, tycker jag

Vila upp sig på semester på Mauritius, tänkte jag tidigare – då har man det inte som ”alla andra” MEN barn sover inte där heller, äter mat eller beter sig som man vill. Då spelar det ingen roll om man e på Mauritius, på Mallis eller i sommarstugan – man är trött ledsen och olycklig ändå (dock med kanske trevligare utsikt på just Mauritius) men vad jag menar är att det som förenar oss oavsett var vi bor och hur mycket pengar vi rör oss med – är kärleken och kämpandet för barnen och familjen och allt som hör livet till. Tröttheten som tar över, viljan att göra ett bra jobb både hemma och på arbetet.

Min favoritbit i boken är när Carina beskriver hur hon träffar Céline Dion på ett lyxhotel i USA i sin snorgröna Boob – amningströja när yngsta sonen var bebi – bilden föreställer henne sådär som man själv kände sig, lite småplufsig, svettig och med bomber – bredvid står trådsmala Céline i en Armaniklädsel – då kände jag att jag hade velat rädda henne från att behöva känna sig sådär *ler* för även om jag inte intervjuat Céline så har jag känt mig lika FEL och det är iallafall nyckeln till det jag försöker säga – oavsett vilka vi är och vad vi gör i livet – kommer vi ha liknande upplevelser fast ur olika synvinklar – men det kommer kännas på samma sätt!

Vi oroar oss kanske inför förlossningar, vi är oroliga för barnen, har kanske panne för dagis, förhållandet, att äta nyttig mat osv – DET fick Carinas bok mig att se – och det är inte alls illa!

Så det är en bra bok om ERFARENHETER och egentligen en bok om hur vi alla kämpar – för iallafall jag kan känna igen mig i mycket – helt klart läsvärd!

Weronika har också rescenserat Mammaliv!

mama.jpg

Vill förvarna om en stark helgblogg angående – antibiotikaresistens !

Bild: MAMA

Annonser