You are currently browsing the category archive for the ‘Mat och kost’ category.

JAG – en latmask – jag vägrar!!

Förbaskat varmt har det varit och det har varit en fantastisk ursäkt för att inte sticka ut och springa men nu räcker det – det finns andra saker att göra när det är varmt! Simma??!! Gymmet??!! Inlines??!! Cykla??!!

Jag måste ha förträngt dessa varianter rätt bra!! För jag har ätit oavbrutet och druckit vin istället och det både känns och syns vill jag lova! Picknickkorgen har innehållit mackor mackor och åter mackor och efterrätterna har avlöst varandra!

Klart man ska unna sig på semestern men om denna semester också ska bygga orken inför ännu ett års arbete – då är det bäst att börja stärka kroppen lite mer!!

Imorgon ska jag springa en stund i regnet och kröna min onyttiga sommar med att fira 5 åring med pavlova och annat sliskigt. SEN mina vänner – är det styrketräning i hettan som gäller och kvällslöpning!

/Jessica

Bild: Privat, Marängtårta

Tänkte att några matklassiker skulle kunna funka bra! Enkla rätter att ta till när man har ont om tid och med sådant som ofta finns hemma eller där man bara behöver komplettera med något litet.

Du behöver för 3-4 vuxna:

Spagetti för 4 personer

2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 köttbuljongtärning
ca 400g köttfärs
1 dl tomaturé
1 dl vatten
1 1/2 msk chilipulver

salt, peppar och oregano

Hacka lök och vitlök och stek i lite smör tills de blir glansiga. Bryn sen även köttfärsen. Tillsätt tomatpuré, vatten,hackad buljongtärning, chilipulver och låt puttra medan spagettin kokar.

Servera med en enkel sallad och en tillbringare citronvatten!


Bild: Kuche

TIPS: tillsätt 2 burkar vita bönor i tomatsås och byt ut spagettin mot ris – så blev det chilli con carne istället!

/Jessica

250px-Apple_red_delicius_stalk

Har du dregglat mycket på sistone, i kombination med huvudvärk? Då kanske du har ätit för många röda äpplen?

Otäckt!

Läs här!

Vi har just sådana här äpplen på jobbet i fruktkorgen. Häromdagen skulle jag ta ett äpple och det var så välpolerat (glatt skal) att det for ur handen på mig.

Det känns inte hälsosamt att äta sådana äpplen!

Bild: Red Delicious från Wikipedia

Denna fantastiska veckodag, inte sant?! Det vankas helg och ledighet och jag är inte sen att stämma in i fredagsfeelingen!

Det är fullt upp även denna helg. Det är kalas imorgon. Inte för att jag har så stor lust att bli ett år äldre, men det är ändå MIN dag (nåväl måndag ivf) och det bör ju firas eller hur?!

Vi har Eurovision Song Contest imorgon kväll. Mer om det kommer i ett annat inlägg.

Inför helgens kaffepauser i trädgårdsarbete, fotbollsspelande eller vad ni nu alla ska underhålla er med så har jag ett litet tips. Alla ni som minns Fridas Have & Himmelrike eller Emelies Bärdröm från Göteborgskex, blir säkert också glada över Nyheterna; Johans Pecanpoesi eller Christinas Chokladbegär!

kakor

Trevlig helg!!

Bild: Eget kollage med bilder från www.goteborgskex.se

foccaccia

Jag är naturligtvis mycket inspirerad av Italien just nu. På planet hem från Florens läste jag medhavd Lantliv (man måste ju förgylla även hemfärden på något sätt) och hittade detta härliga recept på foccaccia med dinkel.

1 bröd som är ca 20-25 bitar
25 g jäst
6½ dl fingervarmt vatten
2 tsk salt
1 msk olivolja
1 kg siktat dinkelmjöl

Garnering kan varieras men förslagsvis:
flingsalt
svarta oliver (kan bytas ut mot soltorkade tomater)
färsk rosmarin

1. Smula ner jästen i en degbunke.
2. Häll över vatten och rör så att jästen löses upp.
3. Tillsätt salt, olja och mjöl men ta undan ½ dl till utbakningen.
4. Arbeta degen kraftigt tills den känns len och smidig, ca 10 min om du gör det för hand.
5. Låt jäsa övertäckt på en varm och dragfri plats i ca 1 timme.
6. Lägg degen direkt i en långpanna som du hällt olja i eller smort ordentligt. Jämna till brödet så att det passar i formen. Låt jäsa övertäckt i ca 30 minuter.
7. Tryck ner oliverna när ca 10 minuter återstår av jäsningen. Pensla brödet med oljan och strö över med finhackad rosmarin och flingsalt.
8. Grädda brödet på 225 grader i ca 20 minuter. Låt det svalna på galler utan bakduk. Skär i rutor och garnera gärna med färsk rosmarin.

Näst sista dagen i Italien tog vi tåget till Pisa. Innan avfärd hade vi varit på Mercato och handlat, just det foccaccia och lite ost. Det var tänkt som lite picknick men vi råkade smaka redan på tåget och vips var brödet slut!!

Bild: Privat med rosmarinkvist

bild-206

Köpte den här i dagarna – den har legat och väntat. Hade rätt höga förväntningar – den var dyr – närmare 80 kronor. Men jag gillar ”vanliga” outside så jag chansade och jag blev INTE besviken. Efter en halvtimme var jag på sidan 30 av 130. Jag som brukar bläddra förbi det intetsägande, det som alla alltid skriver om – jag hade spännande saker att läsa på varje sida – fullspäckad tidning men massor med spännande intervjuer, tips, mat, uteträning etc.

I love it – köp!! Min undran är bara – kommer det en nästa??

Bild: Outside

Eftersom jag är galen i mat, kär i det japanska köket och alltid skeptiskt intresserad av något som utlovar både skönhet och hälsa, blev jag förtjust när jag snubblade över en bok som utlovade att kombinera allt detta – och på ett enkelt sätt.

bild-190

För är det inte så, att de härligaste recepten i de mest underbara asiatiska kokböckerna nästan alltid visar sig vara nästintill omöjliga (eller åtminstone komplicerade) att utföra utan ett ansiktslyft för skafferiet? Nu är jag ju halvvägs mot min dröm om ett välsorterat skafferi (inhandlade fisksås och sesamolja häromdagen – fick stå bredvid risvinägern och den franska grenadinen) men det händer ofta att jag inser att jag inte kommer att orka leta upp alla de saker som böckerna verkar vänta sig vara stapelvaror i mitt kök – eller i min närbutik, för den delen.

Men Naomi Moriyama och William Doyles bok Smala hemligheter från min mors japanska kök utlovar alltså att jag lätt och snabb ska kunna börja laga japansk mat som en äkta Tokyo-bo. Med bara några få inköp och några speciella japanska basvaror från specialbutik ska jag alltså kunna komma i gång.

Dessutom ska jag bli snygg och smal och inte åldras alls! (Bokens amerikanska titel är nämligen Japanese Women don’t Get Old or Fat. Secrets of My Mother’s Japanese Kitchen. Så jag tänker – hurra, det här låter ju för bra för att vara sant! Vilket det givetvis är – i alla fall lite grann.

På det stora hela är det här en bra och lärorik bok. Moriyama går igenom den japanska husmanskostens sju pelare, hon förklarar lättförståeligt vad som krävs när det gäller ingredienser, vad man kan utesluta i värsta fall, och varför den japanska maten vetenskapligt sett är bra för oss.

OK, så varför det japanska köket är så hälsosamt visar sig inte vara mycket av en hemlighet. Mindre raffinerade kolhydrater, inget bröd överhuvudtaget, alger och färska grönsaker, massor med fisk men främst – mindre portioner. Så länge man kontrollerar saltintaget verkar det verkligen vara en superkost. Nu är jag inte helt övertygad om att jag vill dricka miso-soppa till frukost, men de flesta recepten Moriyama presenterar låter faktiskt jättegoda – och de få jag hittills provat (om dock en aning modifierade – mitt lokala Konsum hade till min förvåning inte japansk rättika) har varit både välsmakande och relativt lätta att tillaga.

Jag har heller inte inhandlat äkta wok, riskokare eller japanskt porslin – och det har gått hur bra som helst ändå. Jag kan ändå förstå meningen med att äga en wok – min teflonpanna uppnår inte riktigt samma temperatur, men den fungerar ändå hyggligt. Riskokare…nja, det känns bara som om den skulle ta upp plats i mitt kök. Porslinet ska jag tydligen behöva för att inte frestas servera för stora portioner…

Och det för mig till den enda egentliga invändningen jag har mot den här boken. Det visar sig att Moriyama är vad jag i sann Bridget Jones anda brukar kalla en manet. Hon är som väninnan man har hur trevligt som helst med, pratar om ditt och datt – i det här fallet ingredienser och recept – när man plötsligt inser att man blivit bränd. Mitt i det trevliga samspråket kom en dömande eller kritiserande kommentar, tätt följd av fortsatt trevligt småprat. Man hinner inte ens tänka ut en dräpande retur innan det är över.

Och precis så är Smala hemligheter. Hur mycket jag än gillar boken, och hur användbar jag än tycker att den är, störs jag en aning av en viss dömande attityd som genomsyrar den.

Moriyama tilltalar mig genomgående som du på äkta väninne-manèr, och den lättsamma stilen gör att den är lättläst och trevlig, men under det att jag läser känner jag mig olustig – och jag vet inte varför.

Under hennes trevliga småpratiga instruktioner understryker Moriyama att det är enkelt att lära sig att laga mat med japanska ingredienser.

De används av miljontals japanska kvinnor som förmodligen är hälften så stora som du, om inte mindre. Du kommer säkert att tycka om smakerna om du är villig att experimentera lite och pröva på dem.
Moriyama, Stockholm 2006, s. 89

Hang on a minute! Vad sa hon, sa hon?

Nu vet jag inte om man i USA har vant sig vid att folk kommenterar ens storlek att man inte ens märker en sådan formulering – men europeiska ögon hoppar genast till. You say what?
Men Moriyama höjer inte ett ögonbryn utan fortsätter genast att berätta. Jag sitter med boken i handen och känner mig bränd. Medan Moriyama kvittrar vidare på äkta manet manér.

För att få ut något av boken måste man därför besluta sig för huruvida man kan acceptera att Moriyama tycks ta för givet att läsarna är överviktiga och halvfabrikats-beroende. Kan man bara det har boken faktiskt många tips på att tillaga enkel japansk mat. Den är lättsam (så länge man inte tar åt sig) och enkel att förstå. Trots att översättningen kanske inte alltid är den bästa (speciellt inte instruktionerna kring BMI-uträkning), har man ändå försökt anpassa boken till den svenska marknaden, vilket var ett plus när det gäller att få tag på specialprodukter.

Men precis som manetväninnor bör undvikas de dagar man inte känner sig på topp ska man inte läsa Moriyama med handen i chipspåsen – då kan det hända att man inte kan stå emot hennes uppfattning av den västerländska heffaklumpen.
Ett, två, tre – BRÄND!

Rebecca Martin

Bild: Prisma förlag

fiskskola

Jag fick ett nyhetsbrev från Tasteline som jag gärna vill dela med mig av.

Det är någonting som jag skrev om redan i slutet på december när vi pratade om fina fisken till nyårssupén.

Tasteline har en Fiskskola. Välj rätt fisk!

Fisk är nyttigt, det vet vi alla. Och Livsmedelsverket rekommenderar att vi äter fisk tre gånger i veckan. Frågan är hur detta går ihop om man vill vara miljösnäll och inte äta fiskar som hotas av överfiske?

Tasteline ger en god och samlad bild över vilka fiskar man bör välja och även välja bort.

ruta

Grönmarkerade fiskar – Smaklig måltid

Gulmarkerade fiskar – Tänk efter

Rödmarkerade fiskar – Låt bli!

En Bra Fiskskola att ha till hands när det vankas fisk till middag!

Bild och text: lånat och föräldrat från http://www.tasteline.se

knacke

Jag har tidigare skrivit om Vilmas Knäckebröd. Det är väldigt gott och jag köper det regelbundet, lite varierat bland de olika smaker som finns. En favorit är Sjufrön.

När jag för ett tag sedan åter skulle fylla på med knäckebröd från Vilmas var det slut på mitt Ica. Nåväl tänkte jag, här finns det ju ett liknande, Ica Selection. Jag provar.

Nu har jag gjort det, och kan bara konstatera att det är inte samma goda fina knäckebröd som Vilmas kartonger innehåller!

På kartongen ser knäckebrödet fint ut, men det som ligger i kartongen överensstämmer inte med kartongbeskrivningen. Det är inget direkt fel på Icas variant, men den är långt ifrån lika bra anser jag!

Ettbraliv jämför och väljer: Vilmas!

Notering: Båda knäckebröden är bakade på ekologiskt mjöl.

Bild: Privat från köksbordet

creme

Visserligen har vi redan storhandlat för veckan (se B-vecka) men det brukar ju ändå alltid bli en kompletteringshandling till helgen eller hur. När du och alla andra är där antingen torsdagskvällen eller fredagskvällen.

Hur som, denna vill jag köpa! Äpple & Pepparrot. Jag gillar pepparrot! Recension kommer!

Varje år låter vi vinnaren av Årets Kock sätta sin prägel på en av våra Arla Köket® crème fraiche gourmet. Gourmet är som bekant en lite lyxigare produktserie med lite mer utvecklade och speciella smaker, där Årets Kock är ett subsegment. 2008 års vinnare Tom Sjöstedt har utvecklat en frisk och härligt höstig crème fraiche med smak av äpple och pepparrot. Så här säger Tom själv:

”Smaken av äpple och pepparrot känns väldigt nordisk och är något som jag
förknippar med min egen matlagning. Smaken är frisk med ett bra sting från
pepparroten. Passar till det mesta som fisk, fläsk, kyckling och nötkött.”

Bild: från arla.se