You are currently browsing the category archive for the ‘Recept’ category.

När min dotter Astrid nyss fyllde år lovade jag baka mina speciella cupcakes – så blev det också! Jag tänkte dela med mig av mitt recept!

För muffins ca 18 st

2 1/2 dl fil
1 tsk bikarbonat

Rör ihop och ställ åt sidan

175 g mjukt smör
2 1/2 dl socker
2 ägg
1 rågad tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
4 1/2 dl mjöl
1 tsk bakpulver

Rör smör och socker vitt och luftigt. Vispa sen ner ett ägg i taget med elvisp så det blir en rätt grynig massa. Blanda sen de andra torra ingredienserna o vänd ner i smeten. Rör även ner filen och bikarbonaten till en ganska tjock smet.

Fyll muffinsformarna till lite mer än hälften och ställ in i ugnen – ca 12 min i 200 grader. Jag brukar ställa ner muffinsformarna i en muffinsplåt.

Cupcakes frosting:

70 g mjukt smör
100g philadelhiaost
1 msk citronsaft
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Rör ihop – ta lite åt sidan om du vill ha olika karamellfärger i. Jag testade nu senaste med att ha den vita som grund och sen spritsa med Dr Oetker kristyr – jag hittade blå hos The English shop och dekorerade också med choklad men man kan testa massor med olika karamellfärgsvarianter – om man vill.

/Jessica

Annonser

Tänkte att några matklassiker skulle kunna funka bra! Enkla rätter att ta till när man har ont om tid och med sådant som ofta finns hemma eller där man bara behöver komplettera med något litet.

Du behöver för 3-4 vuxna:

Spagetti för 4 personer

2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 köttbuljongtärning
ca 400g köttfärs
1 dl tomaturé
1 dl vatten
1 1/2 msk chilipulver

salt, peppar och oregano

Hacka lök och vitlök och stek i lite smör tills de blir glansiga. Bryn sen även köttfärsen. Tillsätt tomatpuré, vatten,hackad buljongtärning, chilipulver och låt puttra medan spagettin kokar.

Servera med en enkel sallad och en tillbringare citronvatten!


Bild: Kuche

TIPS: tillsätt 2 burkar vita bönor i tomatsås och byt ut spagettin mot ris – så blev det chilli con carne istället!

/Jessica

foccaccia

Jag är naturligtvis mycket inspirerad av Italien just nu. På planet hem från Florens läste jag medhavd Lantliv (man måste ju förgylla även hemfärden på något sätt) och hittade detta härliga recept på foccaccia med dinkel.

1 bröd som är ca 20-25 bitar
25 g jäst
6½ dl fingervarmt vatten
2 tsk salt
1 msk olivolja
1 kg siktat dinkelmjöl

Garnering kan varieras men förslagsvis:
flingsalt
svarta oliver (kan bytas ut mot soltorkade tomater)
färsk rosmarin

1. Smula ner jästen i en degbunke.
2. Häll över vatten och rör så att jästen löses upp.
3. Tillsätt salt, olja och mjöl men ta undan ½ dl till utbakningen.
4. Arbeta degen kraftigt tills den känns len och smidig, ca 10 min om du gör det för hand.
5. Låt jäsa övertäckt på en varm och dragfri plats i ca 1 timme.
6. Lägg degen direkt i en långpanna som du hällt olja i eller smort ordentligt. Jämna till brödet så att det passar i formen. Låt jäsa övertäckt i ca 30 minuter.
7. Tryck ner oliverna när ca 10 minuter återstår av jäsningen. Pensla brödet med oljan och strö över med finhackad rosmarin och flingsalt.
8. Grädda brödet på 225 grader i ca 20 minuter. Låt det svalna på galler utan bakduk. Skär i rutor och garnera gärna med färsk rosmarin.

Näst sista dagen i Italien tog vi tåget till Pisa. Innan avfärd hade vi varit på Mercato och handlat, just det foccaccia och lite ost. Det var tänkt som lite picknick men vi råkade smaka redan på tåget och vips var brödet slut!!

Bild: Privat med rosmarinkvist

Eftersom jag är galen i mat, kär i det japanska köket och alltid skeptiskt intresserad av något som utlovar både skönhet och hälsa, blev jag förtjust när jag snubblade över en bok som utlovade att kombinera allt detta – och på ett enkelt sätt.

bild-190

För är det inte så, att de härligaste recepten i de mest underbara asiatiska kokböckerna nästan alltid visar sig vara nästintill omöjliga (eller åtminstone komplicerade) att utföra utan ett ansiktslyft för skafferiet? Nu är jag ju halvvägs mot min dröm om ett välsorterat skafferi (inhandlade fisksås och sesamolja häromdagen – fick stå bredvid risvinägern och den franska grenadinen) men det händer ofta att jag inser att jag inte kommer att orka leta upp alla de saker som böckerna verkar vänta sig vara stapelvaror i mitt kök – eller i min närbutik, för den delen.

Men Naomi Moriyama och William Doyles bok Smala hemligheter från min mors japanska kök utlovar alltså att jag lätt och snabb ska kunna börja laga japansk mat som en äkta Tokyo-bo. Med bara några få inköp och några speciella japanska basvaror från specialbutik ska jag alltså kunna komma i gång.

Dessutom ska jag bli snygg och smal och inte åldras alls! (Bokens amerikanska titel är nämligen Japanese Women don’t Get Old or Fat. Secrets of My Mother’s Japanese Kitchen. Så jag tänker – hurra, det här låter ju för bra för att vara sant! Vilket det givetvis är – i alla fall lite grann.

På det stora hela är det här en bra och lärorik bok. Moriyama går igenom den japanska husmanskostens sju pelare, hon förklarar lättförståeligt vad som krävs när det gäller ingredienser, vad man kan utesluta i värsta fall, och varför den japanska maten vetenskapligt sett är bra för oss.

OK, så varför det japanska köket är så hälsosamt visar sig inte vara mycket av en hemlighet. Mindre raffinerade kolhydrater, inget bröd överhuvudtaget, alger och färska grönsaker, massor med fisk men främst – mindre portioner. Så länge man kontrollerar saltintaget verkar det verkligen vara en superkost. Nu är jag inte helt övertygad om att jag vill dricka miso-soppa till frukost, men de flesta recepten Moriyama presenterar låter faktiskt jättegoda – och de få jag hittills provat (om dock en aning modifierade – mitt lokala Konsum hade till min förvåning inte japansk rättika) har varit både välsmakande och relativt lätta att tillaga.

Jag har heller inte inhandlat äkta wok, riskokare eller japanskt porslin – och det har gått hur bra som helst ändå. Jag kan ändå förstå meningen med att äga en wok – min teflonpanna uppnår inte riktigt samma temperatur, men den fungerar ändå hyggligt. Riskokare…nja, det känns bara som om den skulle ta upp plats i mitt kök. Porslinet ska jag tydligen behöva för att inte frestas servera för stora portioner…

Och det för mig till den enda egentliga invändningen jag har mot den här boken. Det visar sig att Moriyama är vad jag i sann Bridget Jones anda brukar kalla en manet. Hon är som väninnan man har hur trevligt som helst med, pratar om ditt och datt – i det här fallet ingredienser och recept – när man plötsligt inser att man blivit bränd. Mitt i det trevliga samspråket kom en dömande eller kritiserande kommentar, tätt följd av fortsatt trevligt småprat. Man hinner inte ens tänka ut en dräpande retur innan det är över.

Och precis så är Smala hemligheter. Hur mycket jag än gillar boken, och hur användbar jag än tycker att den är, störs jag en aning av en viss dömande attityd som genomsyrar den.

Moriyama tilltalar mig genomgående som du på äkta väninne-manèr, och den lättsamma stilen gör att den är lättläst och trevlig, men under det att jag läser känner jag mig olustig – och jag vet inte varför.

Under hennes trevliga småpratiga instruktioner understryker Moriyama att det är enkelt att lära sig att laga mat med japanska ingredienser.

De används av miljontals japanska kvinnor som förmodligen är hälften så stora som du, om inte mindre. Du kommer säkert att tycka om smakerna om du är villig att experimentera lite och pröva på dem.
Moriyama, Stockholm 2006, s. 89

Hang on a minute! Vad sa hon, sa hon?

Nu vet jag inte om man i USA har vant sig vid att folk kommenterar ens storlek att man inte ens märker en sådan formulering – men europeiska ögon hoppar genast till. You say what?
Men Moriyama höjer inte ett ögonbryn utan fortsätter genast att berätta. Jag sitter med boken i handen och känner mig bränd. Medan Moriyama kvittrar vidare på äkta manet manér.

För att få ut något av boken måste man därför besluta sig för huruvida man kan acceptera att Moriyama tycks ta för givet att läsarna är överviktiga och halvfabrikats-beroende. Kan man bara det har boken faktiskt många tips på att tillaga enkel japansk mat. Den är lättsam (så länge man inte tar åt sig) och enkel att förstå. Trots att översättningen kanske inte alltid är den bästa (speciellt inte instruktionerna kring BMI-uträkning), har man ändå försökt anpassa boken till den svenska marknaden, vilket var ett plus när det gäller att få tag på specialprodukter.

Men precis som manetväninnor bör undvikas de dagar man inte känner sig på topp ska man inte läsa Moriyama med handen i chipspåsen – då kan det hända att man inte kan stå emot hennes uppfattning av den västerländska heffaklumpen.
Ett, två, tre – BRÄND!

Rebecca Martin

Bild: Prisma förlag

lek

Tidningar kan vara bra till många saker. Vår morgontidning är Dagens Nyheter. Jag är helt beroende av lördagskrysset och kan inte starta helgen utan, och blir irriterad om jag inte hinner lösa det på lördagen. Nu känner jag mig gammal när jag läser vad jag själv har skrivit, men så är det i varje fall. Jag diggar lördagskrysset i DN!

Men de kan ju vara bra till många ting dessa tidningar. Idag använder vi dem även för att torka ur lillebrors kängor som han stod och vadade med i en isvak med sorbetsörja i sandlådan i lekparken på gården. Ingen goretex i världen står emot det när det stiger tillräckligt högt upp på benen. Trust me.

En gammal DN (ekonomi och sportdel) blir återvunnen och använd och förhoppningsvis, ingen garanti dock, är kängorna torra imorgon igen. Vi står redo med fodrade gummistövlar som reserv annars eller kavatkängor beroende på temperaturen imorgon.

lantliv-2-2009-1

Förra numret av Lantliv
Jag fick en valfri prenumeration i julklapp. Det var ett svårt val, allra helst för mig. Jag är av velig natur om ni inte visste det.

Men, nu har jag bestämt mig. Det måste bli Lantliv.

Just nu är jag kär i Lantliv. En tidning jag tycker bara blir bättre och bättre. Den var bra från början, jag har köpt den i mång år, men den växer hela tiden. (eller kan det vara så att jag och Lantliv blivit mer synkade med tiden som gått?)

* hemreportagen sitter alltid rätt
* köptips för alla plånböcker
* modetips i lantlig look (kanske lite väl många sidor ibland iofs…)
* fantastiska mattips och recept som senaste månaderna erbjudit bla ekologisk buffé och i senaste nr härliga recept för lax på längden och på bredden.

Välkommen hem till mig: Lantliv

//Marie

bild: Privat med sonen kängor, framsida Lantliv.

221149656

Jag har bestämt mig, jag ska titta!

Jag tror att jag blev lite mätt på matlagningsprogram en tid, med Jamie och Nigella mfl mfl varför jag faktiskt inte har tittat särskilt mycket på matlagningsprogram senaste året. Dessutom går de ofta kl 20.00 och då är jag inte klar att sätta mig vid TVn. Eller så går det kl 21.00 på onsdagar och krockar det enda jag verkligen aldrig missar på TV: Greys.

Så, självklart, har Leila återigen nappat sin tid på onsdagar kl 21.00 med sitt nya program Leila på landet, MEN till min lycka, så går det ju i repris på söndagar kl 18.30, Det finns hopp!!

Nu ska det lagas sommarmat:

Kocken Leila Lindholm är tillbaka med en ny sommarserie där hon lagar enkel och snabb mat som passar lika bra en skön dag i hängmattan som till strandfesten nere vid sjön. I premiäravsnittet blir det bland annat jordgubbssallad, helgrillad kyckling och semifreddo på Leilas vis.

Du har väl inte missat att kreativa Leila, höggravid som hon är, också kommer med en ny tidning nu i mars: Leilas Country Living. Jag gick tipset via Family Living och skickade direkt in talongen och väntar nu med spänning.

Mars förresten, det är ju mars nu, ska vi hoppas på en härlig inspirerande tidning redan första veckan kanske?

Sen skulle jag ju köpa Leila på bokrean – och det är kanske inte försent – men jag gjorde aldrig någon förbokning – och har fortfarande inte lagt vantarna på någon bok men ja vi får se. Jag har inte givit upp ännu!

Fler som tipsat om Leila före mig är bla två bloggar som jag följer dagligen:
www.enmammasdag.com (jag läser såklart både Helena o Weronica)
www.ellasinspiration.blogg.se

Bild från recept.nu

fiskskola

Jag fick ett nyhetsbrev från Tasteline som jag gärna vill dela med mig av.

Det är någonting som jag skrev om redan i slutet på december när vi pratade om fina fisken till nyårssupén.

Tasteline har en Fiskskola. Välj rätt fisk!

Fisk är nyttigt, det vet vi alla. Och Livsmedelsverket rekommenderar att vi äter fisk tre gånger i veckan. Frågan är hur detta går ihop om man vill vara miljösnäll och inte äta fiskar som hotas av överfiske?

Tasteline ger en god och samlad bild över vilka fiskar man bör välja och även välja bort.

ruta

Grönmarkerade fiskar – Smaklig måltid

Gulmarkerade fiskar – Tänk efter

Rödmarkerade fiskar – Låt bli!

En Bra Fiskskola att ha till hands när det vankas fisk till middag!

Bild och text: lånat och föräldrat från http://www.tasteline.se

bonburgare

Jag tänkte dela med mig av ett tips för att underlätta när man ska hitta på sin veckomeny. Vi kör just nu temaveckor!

Det behöver inte vara avancerat alls. Vi har tex haft P-vecka. Det var lätt. Pasta Potatis Päron osv det finns mycket som börjar på P. Vi ska inte glömma söndagslyxen = Pizza.

Denna vecka är en B-vecka. Skulle visa sig passa bättre in vad jag först trodde, men det tar vi en annan gång.

B som i Bulgur, Bandspagetti, BBQ och ibland får man hitta på lite nödord som Böndip med tacos!

Vare sig man vill eller inte gör detta bokstaverande att man letar efter nya recept i kokböckerna i hemmet. P-veckans nyhet har jag redan förträngt men B-veckan bjöd på Bönburgare. Tummen upp sa föräldrarna tummen jättelångt ner sa barnen. Well, det var väntat.

Recept till ca 8 stora burgare

2 burkar kikärtor à 400 g (eller ekologiska à 380 g)
1 ägg
½ dl ströbröd
1 rödlök finhackad
100 g fetaost
1 dl svarta oliver
1 tsk sambal oelek
salt & peppar
samt smör till stekning

Att tänka på, när man steker vegetariska biffar så här gäller det att steka läääänge, annars är det väldigt svårt att vända dem, de håller inte ihop särskilt bra, trots ägg o strödbröd!

Serveras förslagsvis med tapenade eller pesto, samt potatis eller varför inte potatismos.

Ettbraliv säger 3 gafflar för bönburgarna!

Bild: receptet just fotat vid tangentbordet

valentina

Dansukker har en fantastisk sida som uppdateras flitigt inför högtider och andra angelägenheter. Nu inför Valentindagen kan du hitta både härliga recept och andra roliga saker som tex att kunna skicka hemliga kärleksmeddelanden!

Jag funderar på söta muffins med hjärte-strössel som Helena har tipsat om.

Bild: bild från dansukker.se’s fina valentinsida

broccoli

Nya tag igen vad gäller att finna en bra lagom väg i vardagsmaten. Det ska helst gå fort och smaka bra, och det ska nyttigt och bra råvaror. Även vi har dagar då det inte är i närheten av något av ovanstående. Men som sagt, nu är det nya tag.

Detta mycket trevliga recept fick jag från Catten, som hittat det i senaste Allt om Mat. Rekommenderas varmt för att lyxa till en kanske småregning måndagskväll!

4 personer
3/4 dl pumpafrön (jag valde solrosfrån istället, pinje bergis en höjdare också!)
2 broccolibuketter
250 g vit fiberspagetti
1 grön chili (vi hoppade chilin)
200 gram fetaost (10%)
ca 1 dl av pastavattnet
1 avocado
1 citron, rivet skal
1-2 krm nymald svart peppar

1. Rosta pumpafröna i torr stekpanna tills de fått ljusbrun färg.
2. Ansa och bryt broccolin i mindre buketter
3. Koka pastan i rikligt med saltat vatten, enligt anvisning på förpackningen. Lägg i broccilibuketterna när 2 min. återstår av tiden, häll av i durkslag, spara 1 dl av kokvattnet.
4. Dela, kärna ur och finhacka chilin, smula ner fetaosten i en kastrull, lägg i chilin och späd med pastavattnet. Mixa till en slät sås, värm såsen i ca 2 min.
5. Kärna ur, skala och skär avokadon i skivor och vänd ner pastan, häll över den varma såsen.
6. Strö på pumpakärnor och citronskal, mal över lite extra peppar.

Som sagt, vi valde solrosfrön istället och det gick utmärkt. Jag sparade lite mer än 1 dl vatten, man vill ju ha mycket sås 😉

Catten gav betyg 3½ gafflar, Ettbraliv ger den snäppet högre; 4 gafflar. Jag tycker att det var en kanongod vegetarisk rätt!

Och glöm inte bort att broccoli är väldigt nyttigt, allra helst för oss kvinnor!

Bild: Privat bild smyckad med broccoli.