You are currently browsing the category archive for the ‘Motivation’ category.

I år bara SKA det bli av – förra året låg jag i 40 graders feber kvällen innan och var inte riktigt fit for fight! I år är vi ett tjejlag som anmält oss å nu ska det bli springa av – hoppas det blir ett grislopp i regn som förra året!!

Banan är ff hemlig och kommer så förbli till ca två veckor innan start. Här hittar du loppet.

Två av mina barn kommer springa 2,5 km Kalvruset samma dag. 13 åringen och 9 åringen – inte helt fel!

LÖRDAG 16 OKTOBER 2010 – lägg det på minnet. Anmälan före 10 sept!

Bild: Tjurruset.se

Annonser

Som jag sa så var det nog – tröttnade på att vara latmask!! Veckan har sett ut som följer:

Söndag: 5 km

Måndag: 8.4 km varav 2,2 km uppvärmning tillsammans med springande 5 åring och 9 åring

Tisdag: 8 km terräng med maken

Onsdag: Gymmet 1 h m maken

Torsdag: vila

Fredag: Gymmet 1 h med maken

Lördag: Strax 8,2 km

Söndag ska förhoppningsvis bjuda på 8 km terräng och utegymmet i Björkhagen/Nacka

Känns bra – men det känns verkligen i kroppen kan jag säga. nej – ingen latmask längre – och så ska det förbli!!

Annars läser jag just nu en jobbig bok – som jag läser portionsvis – har tipsat om den har jag för mig här. Tänkvärd om vad som är viktigt i livet – pengar och berömmelse – eller att vara en god människa. Vilka vill vi egentligen vara och varför söker vi framgången.

Bild: Privat från veckans utmaning – Hammarbyskolan

JAG – en latmask – jag vägrar!!

Förbaskat varmt har det varit och det har varit en fantastisk ursäkt för att inte sticka ut och springa men nu räcker det – det finns andra saker att göra när det är varmt! Simma??!! Gymmet??!! Inlines??!! Cykla??!!

Jag måste ha förträngt dessa varianter rätt bra!! För jag har ätit oavbrutet och druckit vin istället och det både känns och syns vill jag lova! Picknickkorgen har innehållit mackor mackor och åter mackor och efterrätterna har avlöst varandra!

Klart man ska unna sig på semestern men om denna semester också ska bygga orken inför ännu ett års arbete – då är det bäst att börja stärka kroppen lite mer!!

Imorgon ska jag springa en stund i regnet och kröna min onyttiga sommar med att fira 5 åring med pavlova och annat sliskigt. SEN mina vänner – är det styrketräning i hettan som gäller och kvällslöpning!

/Jessica

Bild: Privat, Marängtårta

Jag läste igenom några av mina gamla privata bloggar ifrån hösten 2006 och denna text hade jag sparat – jag kan förstå varför! Jag delar med mig genast!!
/Jessica

”Each of us has two distinct choices to make about what we will do with our lives. The first choice we can make is to be less than we have the capacity to be. To earn less. To have less. To read less and think less. To try less and discipline ourselves less. These are the choices that lead to an empty life. These are the choices that, once made, lead to a life of constant apprehension instead of a life of wondrous anticipation.

And the second choice? To do it all! To become all that we can possibly be. To read every book that we possibly can. To earn as much as we possibly can. To give and share as much as we possibly can. To strive and produce and accomplish as much as we possibly can. All of us have the choice.

To do or not to do. To be or not to be. To be all or to be less or to be nothing at all.
Like the tree, it would be a worthy challenge for us all to stretch upward and outward to the full measure of our capabilities. Why not do all that we can, every moment that we can, the best that we can, for as long as we can?

Our ultimate life objective should be to create as much as our talent and ability and desire will permit. To settle for doing less than we could do is to fail in this worthiest of undertakings.
Results are the best measurement of human progress. Not conversation. Not explanation. Not justification. Results! And if our results are less than our potential suggests that they should be, then we must strive to become more today than we were the day before. The greatest rewards are always reserved for those who bring great value to themselves and the world around them as a result of who and what they have become.

To Your Success,

Jim Rohn”

I den hektiska tillvaron har jag inte prioriterat att springa eller träna öht – dumt av mig, jag vet. Men jag valde bort det. Ett annat skäl till det var också att jag under senvåren var himla sjuk och inte fick träna alls på ngr veckor så jag visste att det var en ny uppstart som väntade – alltså prioriterade jag bort.

Samtidigt har jag märkt igen hur mycket jag behöver stressborttagaren ”springa” – betyder oerhört mycket för mig.

Så igår med trött kropp efter många veckorrs hårt arbetande gav jag mig ut på en kort kort runda – 3 km och tjohoo vad det var ……inte så lätt. Benen protesterade direkt, musklerna skrek – trots att jag tog det riktigt lugnt. Efter ,5 km kändes det ok igen och jag kunde springa på. Men jag vågade faktiskt inte springa längre – långsam tillvänjning tänkte jag. Dessutom om kroppen är toksliten så sliter man bara mer om man pressar.

Men eftersom jag sprang så kort så är det lätt att ge sig ut idag igen – vill skapa en daglig rutin nu över sommaren men utan kasst samvete. Jag är inget fan av Claes Runheim men han sa en bra sak i senaste Runners World – han sa att det är den underbara känslan av att kroppen VILL springa varje dag – man vill åt. Jag minns den och jag vill ha den tillbaka. Eller…. jag ska hämta hem den !!

Dessutpom ska jag bygga upp styrkan också – har ju mitt gym Sjövillan som jag inte besökt på ett tag. Det ska bli många sommarbesök!

Så hur tänker jag lägga upp det:

1. FLYTTA – jag måste få det gjort först men dagarna nu innan så ska jag försöka mig på att springa 3-5 km per dag och åtminstone ta mig till gymmet 1 dag. Flyttdagarna – då blir det bara flytta.

2. Försöka springa 8 km + 5 km/v + 2 gymbesök ( initialt 5+ 3 km) och öka successivt

3. Ev köra ngr intervallpass uppe på Hammarbyhöjdens IP

Dessutom äta – jag måste komma igång och äta ordentligt igen – brukar ordna sig när jag tränar ordentligt men det har varit sjukt dåligt sista tiden.

Jag skrev en blogg för dryga året sen – den är himla bra och beskriver det mindset jag vill åt! Mer Colting!! He is my hero!

Bona valetudo melior est quam maximae divitiae

/Jessica

Läste en bra intervju i DN Söndag om Peter Örn där han berättade om när han fick gå från Sveriges Radio men det som verkligen var intressant var när han pratade om att gå igång på bekräftelse. Han har ngr handskrivna punkter på sitt skrivbord för bra ledarskap där nr 1 är:

Fördjupa din Självaktning. Sök inte ständigt yttre bekräftelse!

Något även jag tar till mig – mitt uppe i alla karuseller och prestationskrav så är det den yttre bekräftelsen som gör att jag ibland orkar med, men det viktiga att komma ihåg är att inte ständigt behöva denna bekräftelse för att tycka det man gör är tillräckligt bra – för en sådan person vill iallafall inte jag vara!

Samtidigt är det en balansgång för drivkraften – vilja ha bekräftelse -är otroligt stark. Men är självkänslan låg och självförtroendet i botten eller lågt – då är det inte alls en bra kombination.

Tänk på det – vad driver dig? Hur beroende är du av yttre bekräftelse? Vem vill du vara?

OM vi bodde annorlunda hade jag fixat med klättergrepp till barnen – dessa är enkla – man kan fixa olika varianter men de är en bra start! Klättra gillar de flesta barn och att lära sig med enkla grepp – I like!

”En förpackning med 11 grepp för den första klätterväggen för barn mellan 1 och 12 år. Greppen är ergonomiskt anpassade för små händer och de går att fästa på de flesta underlag, ute som inne. Monteras enkelt och säkert med vanlig träskruv i dubbla infästningar. Rekommendationen är att greppen fästs horisontellt med marken för att klättringen skall bli så säker som möjligt. Bra ställen att montera på är t ex lekstugans yttervägg, på förrådet eller i barnens rum. Klättring är roligt och utvecklande och något som de flesta barn tycker är kul. ”

Var finns dem – Playgroundstore såklart!

Bild: Playground

En galen vecka går mot sitt slut. Känns som om jag flängt land och rike runt fast det har jag inte. Men jag har arbetat med många olika branscher denna vecka så det är inte konstigt att det känns så! Men det är därför bloggarna inte precis flödat!

Den här helgen får i flyttandets starttecken. Vi flyttar i juni och i helgen ska källaren börja rensas och packas ner i flyttlådor. Samtidigt behövs lite lugn.

Yoga har jag testat förr och inte gillat men nu känner jag att yogan är ett måste. Jag måste ändra om i min tillvaro för att tycka det jag gör är meningsfullt. Precis som att konditionsträningen är nödvändig för att minimera stress – behöver själen också balans och kraft.

Att jag funderar mycket på detta just nu är också för att jag i veckan diskuterade livskvalité med ett gäng människor i en workshop jag höll om den framtida staden och framtidens invånare.

En kvinna som bott i Stockholm och som flyttat ut i landet sa att hon aldrig ville tillbaka till tidshetsen och irritationen. Där man inte hinner tänka efter utan ständigt är på väg på nästa sak! Jag förstår vad hon menar – men jag själv går lite igång på den pulsen. Jag tror att jag personligen vill ha lite av båda – eller 75% puls och 25% lugn – jag tror jag ÄR så. För mig handlar det mycket om att känna att det finns tid till ro – men pulsen för mig föder min kreativitet och jag tror det är där man kan vara olika. En del behöver lugn för att få igång kreativiteten – jag behöver kniven på strupen.

Förutom flytt och sådant ska jag baka och laga mat ur Leilas nya – One more slice. Ska bli hur kul som helst!!

Imorse åt vi dessutom en god frukost allihopa – en av de allra första bloggarna här på ettbraliv handlade om just en bra frukost – går att hitta här.

Jag tänker också hinna med att läsa tidningar jag samlat på mig: Utemagasinet, Outside, Wired mfl – lovely lovely helg!!

/Jessica

Bild: Adlibris

Hamnade i en diskussion igår om vad man har för ansvar som medarbetare att bidra att god stämning. Den är ganska given – vi har alla ansvar för det. Men var går gränsen för det ansvaret? Vi är som medarbetare ansvariga för att BIDRA till den goda stämningen – men vems är det slutgiltiga ansvaret? Chefens? I slutändan- vilken chef? Chefen över området eller Ms/Mr VD?

I min värld är det fortfarande allas – men i min diskussion var det inte så. Jag tänker att om man som enskild individ avfärdar alla försök till att skapa en sammanhållen grupp med god stämning så bidrar denne inte till någonting och chefen kan slå knut på sig för att försöka skapa något som inte är möjligt. ÄR det slutgiltiga ansvaret då verkligen chefens?

För sen uppstår nästa fundering – hur mycket får den enskilda individen försöka skapa god stämning – utan att klampa in på chefens område? Kan tänka mig att det beror på chefens inställning och inställning till det tysta ledarskapet – men jag tänker också att så länge det är på rätt sätt framgångsrikt – så är det väl ändå det som är det är det viktiga – eller??


Bild: Infowit

/Jessica

Är du nöjd med dig själv? Är du nöjd med vad du har åstadkommit?

Jag är nöjd men det betyder inte att jag gjort allting rätt. Det viktiga för mig är någonstans att inte älta det som varit, att vara OK med mina tidigare val. Att utgår från nuet mot framtiden.

Att vara nöjd med sig själv kan också i ”janteland” vara någon som är självgod och framhäver sig själv men jag som brukar vilja kasta ut Jante hävdar att man SKA vara nöjd med sig själv. Att bygga den inre tryggheten och den inre friden – då är det viktigt att vara tillfreds med sig själv. Att individerna duger som de är!

Jag får ibland frågor på om jag är en sådan där superkvinna med karriär, många barn, bor helt ok, bakar, tycker om att laga mat. Hm tänker jag då – för det har kostat uppoffringar. när det gäller mycket av det skulle jag i efterhand kanske visst kunnat gjort annorlunda – kanske inte var så viktigt att göra allt på en gång – men det var viktigt då. Därför blir det oviktigt OM jag kunnat göra annorlunda – nu är det såhär.

Jag har inte prioriterat inredning – fast jag tycker det är fint och trevligt,vi äter inte alltid perfekt mat, jag bakar verkligen inte jämt och inget surdegsbröd här – fast jag skulle vilja, jag bjuder inte hem folk så ofta det vore trevligt och jag är absolut inte som innan jag fick barn ! DET är kanske delar av mina uppoffringar – men jag väljer dem.


Bild: Kreativ Insikt – gå in i denna fantastiska webshop!!

Men jag är nöjd med mig själv ibland när jag får en stund över, och det skäms jag inte en sekund för! Jag önskar alla kämpande kvinnor och män samma känsla! Jag kan vara missnöjd med enskilda händelser eller mitt agerande vissa dagar – men på det stora hela – är jag nöjd!

/Jessica