Det är ju så, att helst vill man ju se direkt att man har börjat motionera. Kilona skall rasa! Cykeldäcken kring midjan skall försvinna snabbare än man hinner säga springatrekilometerutanattstanna.

Det är ju bara att inse, det fungerar inte så. Inte ett dugg, inte en chans, no way josé.

När man börjar träna går man ofta upp i vikt. Det bildas muskler och muskler väger som vi alla känner till mer än fett! Vågen säger upp och du står där med trumpen min! Exakt så var det för mig. Jag gick upp i vikt.

Det finns flera sätt att hantera detta men en saker helt given – Ge inte upp!!

* Fram med måttbandet!
Även om vågen visar upp så ger träningen resultat och kroppen omformar sig sakteliga. Fram med måttbandet! Mät: midja, höft, lår och överarmar tex!

* Förbered dig på att vänta!
Det tar tid att lyckas! Snabba viktnedgångar vet vi alla inte är det bästa, så sätt upp ett realistiskt mål, en bra bit fram.

* Envishet – en dygd
Min fröken i lågstadiet sa, vilket min far har repeterat ett antal gånger under årens lopp – Hon är lite envis! Japp, och med det kan man komma långt!
Jag ska, jag kan, jag vill!

* Mål och delmål
Tjejmilen? Orka springa 3 km utan att stanna? 3 powerwalks i veckan i 10 veckor? -5 kg? Du anpassar träningen och mål utifrån dig själv!

* Belöning är inte fel
Varför inte sätta en belöning vid klarat delmål, för att stärka upp karaktär och vilja?! Weronica tänker helt rätt. Må det vara sak, eller händelse, liten som stor, men nog sporrar det lite extra!!

Plötsligt är de där. Resultaten. Några cm mindre på måttbandet runt midjan, eller några hekto ner på vågen. Eller ännubättre, du orkar mer! YES!

Mitt (och Latmaskens) fokus är i första hand träningen. Önskar man gå ner i vikt är givetvis en annan del vad och hur man äter. Men det skriver vi om en annan gång!


Latmasken önskar er lycka till och ska genast börja klura på egen belöning!!