Jag skrev en blogg i min personliga blogg för två år sedan och den gäller fortfarande – det hemska är egentligen att jag funderar, och många med mig, på samma sak nu idag också. Jag har dock flyttat sen dess och varit ihop med maken 12 år – men det kunde man kanske räkna ut *ler*Jag lägger in den här iallafall!

Kom att tänka på det när jag pratade med min goa granne Berit – en äldre dam i sina bästa år. Jag som inte brukar klaga speciellt mycket sådär hade en kass dag och önskade för en stund att jag kunde ”bara” vara hemma o inte ha massor med plugg hängande över mig. Berit frågade om det var så viktigt med karriär – javisst sa jag och det tycker jag. Berit var av den åsikten att många fler vill göra karriär därför att man vill konsumera mer – HA mer. Man nöjer sig inte med det lilla längre – för att vara lycklig och lyckad krävs hela kittet. DÅ började jag tänka på vad jag vill ha – jag skulle helst vilja köpa mig tid! Lejja bort allt som är nödvändigt men trist – bort med städ, disk, tvätt – allt sånt som vi, om vi slapp det, skulle kunna lägga tiden på varandra i familjen. Istället KÖPER vi dyra resor för att komma ifrån måsten och tidsslukande aktiviteter.

ettbralivtussilago_farfara_192×144.gif

Sen är tiden annorlunda – vill man vara snygg och lyckad så kostar det *ler* I en del tidningar talas det om sunkmammorna – dom som klär upp sina barn men sunkar själva – vill man ju INTE, superalternativamammorna med blöjfritt och krav/rättvisemärkt a la AP x miljoner hemmamammorna – inte riktigt jag heller eller sen skrivs det om Charlotte Perellimammorna a la glamour och jobba ihjäl sig – VAR FINNS JAG??!! Vem vill vara vanliga mamman i världen av ytterligheter och FINNS vanliga mamman kvar? Vad ÄR vanliga mammans koncept??

Mycket av det som kostar pengar är det som många anser att föräldrar BÖR ha för att överhuvudtaget FÅ ha barn (efter att ha läst lång diskussion om detta på AFF)

** Bil modell familj + en till
**hus el radhus (om man inte bor i stan – då är man förlåten om man bor i lägenhet) med egna rum till alla barnen
**råd att semestra utomlands – förlåten om man har landställe i skärgården
** bra buffert
**sparande till barn + sig själva + pensionsspar
**råd att åka på minisemestrar
**aktiviteter till barnen
** äta god näringsrik mat

Sen tillkommer alla kläder, cyklar, veckopengar osv som det jämförs med
Men är detta för att vi vill HA allt detta eller fastnar man i ekorrhjulet? Är detta ett storstadsfenomen eller gäller det överallt. Varför är det så viktigt att vara så himla lyckad jämt?
Personligen är det inte så himla viktigt – jag gör det jag gör för att jag tycker det är ruskigt kul att ha hittat något jag brinner för MEN om nå´n kunde tala om för mig varför jag tycker det är viktigt att göra allt på samma gång – tell me darlings!!! Sa till en vän häromdagen att det handlar om kicken av att klara saker ”mot alla odds” men varifrån kommer det??? Är man mer lyckad då?

tidokarriar2.jpg

Illustration: Eva-Lena Hedvall

Nä, varför skulle man vara det? Ser man krasst på det så är ju det rätt dumt – istället hinner man inte uppskatta det man gör för att man ligger efter tidsplanen redan från början.

Men för att gå tillbaka till min initiala fråga – gör jag detta för att jag vill HA mer i mitt vanliga liv – NEJ – men jag vill åstadkomma mer än att kläcka bebbar. DET kan jag nämligen redan *S*. Dom som tycker föräldrarskapet är det viktigaste – tycker precis som jag MEN för mig är det inte det enda. Jag vill göra nå´t eget oxå – ego säger en del och det kan man tycka – men det tycker inte jag! Sen kan jag väl hålla med Berit om att man säkert HAR mer nu än förr och att nuförtiden är det svårt att klara sig på en lön – är både bra och dåligt tycker jag. Dessutom kan många säkert TRO att OM de bara hade det och det så skulle allt vara bättre – herregud det tänker jag också ibland – man är bara människa.

Men ta t.ex min lista på vad man BÖR ha när man har barn – jag har ju absolut inte allt det där och det kan man tyvärr bli bedömd efter och då tänker jag på att jag iallafall är ruskigt lycklig i min lägenhet som är för liten med min karl och fyra barn. Vi är fortfarande kära efter 10 år och barnen mår finemangfint och att det räknas mest i slutändan – och då har ju Berit rätt ändå!!! Livet är dock komplicerat så det ena eller det andra är två motpoler med millioner varianter där emellan!!

Som sagt, 2 år senare och jag funderar fortfarande, kör på i samma tempo men försöker uppskatta det jag har mer än jag gjorde tidigare. Missförstå mig inte – jag har aldrig ” inte gillat” min situation men jag har kommit dit att jag tänker att jag är herre över min egen situation – jag struntar i listor på vad man måste ha – jag vet inte om det beror på mer insikt…eller det faktum att jag faktiskt just blivit två år äldre *ler*

frihet2.jpg

Bilder: Oxelösunds hemsida, Goodle och Göteborgs universitet

Annonser