Rebecca Martin är journaliststuderande termin 2 på JMK i Stockholm
I alla tider har föräldrar burit sina barn nära kroppen. I ett samhälle där barnen av nödvändighet var närvarande vid alla moderns dagliga göranden och låtanden tedde sig sjalbärandet som en naturlig lösning. Det gör det ännu idag på olika håll i världen. Men i väst hade bärtraditionen sedan länge gått förlorad. De föräldrar som valde att bära sina barn som komplement till vagn gjorde det ofta i bärsele. Att använda något annat bärdon sågs som alternativt. Tills nu, vill säga. För de sjalbärande föräldrarna blir flera – och en hel modetradition har vuxit upp runt omkring dem.
Att bära sitt barn nära kroppen ligger alltså ännu en gång i tiden och den sjal man väljer; vilken sort, vilket märke, och vilken färg, säger mycket om vem man är som person för de initierade. Om man är van ”sjalare” väljer man inte samma sjal eller bärmetod som sjalnovisen. Dessutom skiljer sjalvalet ibland även mellan storstad och landsbygd. De riktigt händiga skapar sina egna hemmabyggen – en del helt unika och mycket efterfrågade på secondhand marknaden. Här blomstrar affärerna – och det är inte underligt med tanke på att de populäraste sjalarna kan kosta över tusenlappen att köpa nya. Men det går att göra en bra affär både på blocket.se och på Sjalbärarnas eget forum, sjalbarn. De flesta som bär i sjal bygger med tiden upp en gedigen sjalgarderob, med allt från färgglada vävda långsjalar till mer färgmonotona ringsjalar eller ergonomiska bärselar.
Dante i en LOOMA Ringo sjal.
Vare sig man vill sticka ut med en färgsprakande kreation eller göra ett mer sobert intryck har sjalvalet blivit ännu ett sätt att uttrycka den bild
man vill projicera av sig själv som förälder/individ/konsument – på samma
sätt som vagnarna länge varit. Och det slutar inte heller där- låt oss inte glömma acessoarerna! För kyliga dagar krävs bärskydd att skydda klimpen från vintervindarna med, eller alternativt en bärponcho eller bärjacka. Dessa plagg är tillverkade för att rymma både förälder och barn, och är tydliga tecken på att man tar sjalandet på allvar. Även dessa köps med fördel second hand. Speciellt bärponchos och bärjackor som annars kan vara svåra att få tag på i Sverige.
Jessica och Marie med Dante och August
Länge sågs sjalbärande som en del av en alternativ livsstil. Man hade tagit avstånd från vagnen och det avstånd den skapade mellan förälder och barn. Men den bilden har förändrats de senaste åren. Det alternativa har blivit det trendriktiga – som så ofta händer. Idag har man sällan vagn ELLER sjal – istället ser man ofta en ringsjal svängandes från handtaget på en av innerstadens trendriktiga UJ:ar eller Bugaboos. Sjalen har blivit en livsstilspryl och en del av det moderna föräldraskapet.
Bilder: Privata
4 kommentarer
Comments feed for this article
september 18, 2007 den 8:29 f m
minks
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser bilderna. Jag minns sjalbärandet med värme och glädje, även om min lilla knubbis var på gränsen till för tung att bära 🙂 han tyngde ner hugabubben ordentligt! MYS!!!//M
september 18, 2007 den 9:45 f m
binks2
Ja eller hur – nästan så jag tryckte ner stackars Dante i en igår efter att jag redigerat bloggen *ler*
Fast han åker ringsjal ibland ff och nån mer gång tänkte jag försöka mig på ryggknytning på höstprommisen!
september 19, 2007 den 7:35 f m
Catten
Åh… det är ju bara lövli att bära i sjal. Nea åker gärna gåsen när hon är trött. Måste testa att bära henne i Patapumen när jag kommer hem, det var alldeles för längesedan.
Supertrevligt skrivet och underbara bilder. Den sista tror jag bestämt jag känner till? Är den inte tagen i Irona?
september 19, 2007 den 11:10 f m
Jessica på jobbet
Marholmen – där Petra håller till just nu!!
Nu mot konferenshotellet och min Hästessäng 🙂