Hm – mycket tänkvärd blogg och många tankar blev det härifrån London där jag befinner mig just nu!

/Jessica

”Men jag känner mig ju inte vuxen!”

Så sa min kollega A när vi satt i bilen och pratade. Hon är nyss fyllda 39 och jag 38 – blir inte så mycket vuxnare va? Vi diskuterade det annalkande fyra-noll och hamnade kände nog båda lite vag olust inför det som komma skall – en gräns vi ska över o sen, ja sen är det kört typ. Vad som är kört är lite oklart och denna blogg skulle kunna handla om 40-årskriser men det gör den inte, det får jag återkomma om. Istället handlar det om att vara vuxen.

”Alltså jag känner mig ju inte vuxen, sådär som jag alltid tyckte att mina föräldrar var när jag var liten” säger hon. ”Det känns som jag inte är vuxen på riktigt, som jag bara låtsas, och att alla andra på jobbet till exempel, är vuxna, men jag är väl inte ansvarsfull, och seriös och vuxen” (Till saken hör att hon är mycket ansvarsfull och mogen på alla sätt.) Och jag höll med, men sen så frågade jag om hon tror att man ens kan vara vuxen på det sättet som man trodde att vuxna var när man själv var liten.

När jag var liten då var vuxna allvetande, orädda, inte allsmäktiga kanske, men hade i alla fall makt över sin egen situation. Framför allt visste de vad som var rätt och det var ingen konst för dem att göra sina val och sen var det självklart att de var nöjda med sitt val. Och inte fanns det något som de fruktade – inte spöken, brottslingar, olyckor, sjukdomar, sorg eller misslyckanden. Och i tonåren så var jag övertygad om att sen när man blir vuxen, då ”vet” man, då faller allt på plats. Men någonstans på vägen så har jag ju själv blivit äldre men ändå är jag inte utan rädslor och inte vet eller kan jag allt och inte fasen har allt fallit på plats. Jag är gift och har hus med amorteringar och har två barn och jag går på föräldramöten och förväntas vara vuxen och fatta vuxna beslut – men hallå, hur ska jag veta vad som är rätt och fel? Någon gång på vägen upptäckte jag att jag blev äldre men ändå förblev densamma inuti. Hur går det ihop?

Jag berättar för A att det händer ibland att jag tittar på min 7-åriga dotter och för en sekund ser henne som en mycket gammal kvinna och på samma sätt kan jag tänka på min farmor som dog för 1½ år sedan och minnas henne både som den gamla farmor hon var men ändå se att det fanns en liten nyfiken flicka i henne och det känns som jag känner den lilla flickan från 20-talet även fast jag såklart aldrig träffat henne i den skepnaden. A berättar i sin tur om sin svärfar som alltid varit en spjuver och hon säger att man kunnat se hur det lyste bus i hans ögon när han berättat om något pojkstreck – även fast han var riktigt gammal. När han sen blev sjuk försvann ljuset i blicken och A sa att det var så sorgligt. Vi enas om att det är människan man ser i ögonen – själva personen – oavsett ålder.

Och här mitt i livet har jag börjat komma till insikt om att jag nog inte blir vuxnare än såhär och det blir inte andra heller. Det bor ett litet osäkert flicka eller en mörkrädd liten pojke i många vuxna män och kvinnor – vi har bara lärt oss hantera det och faktiskt dölja det mer än när vi var små. Att vara vuxen handlar nog inte om att vara orädd och allsmäktig och säker – det verkar ju omöjligt. Så jag säger till A: ”Jag tror faktiskt att det är detta som ÄR att vara vuxen, att inse att man ”bara” är människa och att man inte blir vuxnare än så här” Vi ler lite o jag känner mig så förbaskat mogen att jag nästan kvävs av mig själv och min pretentiösa analys även om den säkert är ganska spot on.

Men A invänder och frågar: ”men det finns ju människor som är så seriösa och korrekta och vuxna och aldrig skulle komma med omogna skämt eller flamsa” och hon tar ett exempel, fru P, från bekantskapskretsen” och mitt svar blir: ”Tror du inte de var tanter redan i sandlådan? Om det inte tråk var medfött skulle ingen någonsin komma på tanken att bli t.ex. controller” och vi skrattar så vi viker oss dubbla – moget…

Så du som läser – känner du dig vuxen? Hur känns det? Vad är ”vuxen” för dig? (och förlåt om du är controller ☺ )