En gammal strof vi alla känner igen, säkerligen broderad ett antal gånger till väggbonader.

      Mors lilla Olle i skogen gick,
      rosor på kind och solsken i blick.
      Läpparna små utav bär äro blå.
      Bara jag slapp att så ensam här gå!

När jag idag var ute på min promenad så var solen så stark att det nästan stack i min ovana ögon. Jag hade faktiskt solglasögonen med mig. Jag gick i olika väderstreck och hade solen både i ryggen och sidan och rakt framifrån. Tro det eller ej, jag är röd om kinderna ikväll. Jag blossar! Vårsolen är stark, allra helst när snön fortfarande ligger kvar som den gör här hos oss, några dagar till.

Idag var en härlig promenad i solsken, men gårdagens promenad i snöglopp var egentligen en större prestation.

Undrar om Latmasken håller på att vakna till liv ur sin vintersömn?

Är det den motivation jag behöver, vår och sol? Vi får se vart vårsolen bär oss.


Bild: Ingen alls, för jag tog inte med mig kameran ut, bara mobilen och bilderna från den är inte så smickrande. Det är dags att köpa ny mobil helt klart men jag tar mig inte riktigt tiden att göra den grävande journalistik som jag ändå vill ägna åt detta köp. Jag älskar min mobil, nåväl det är starka ord, jag är mycket nöjd med min Sony Ericsson W800i som hunnit bli över 3 år gammal. Frågan är vad som kan vara en värdig ersättare? Och nej tack ingen iPhone, jag vill ha en Sony Ericsson, som den gamla Eriksson jag en gång var. adios//Marie