Jag pratade med en kollega över lunch häromdagen som efter många års arbetande nu studerar en period. Mycket att göra – javisst men hon rår över sin tid på ett annat sätt och med erfarenheten av 9-5 arbete så är det än mer uppskattat att kunna planera sina dagar själv.
Är tiden en lyxvara idag? Allt fler individer upplever en stark tidsbrist och flertalet köper sig fria ifrån hemmasysslor för att få mer tid över – men BLIR det tid över eller maxar man dagarna ännu mer undrar jag?!

Rasar debatter just nu om vilka som egentligen har rätt att gnälla över tidsbrist. Linda Skugge mot Ebba von Sydow den ena MED barn och den andra utan. Tänker inte ens gå in på vad jag egentligen tycker i frågan för det är egentligen oväsentligt – alla blir saliga på sin fason. Däremot har jag något emot det Ebba (som annars möter kritiken mycket bra tycker jag) säger här, där hon säger att en del väljer också att satsa på karriären. För mig förstärker hon där just att man måste välja – hon kan inte se hur hon i sin värld skulle kunna kombinera det med barn – jag säger – har man barn så kan man det – om man väljer att se möjligheterna.

bild-124

Jag försöker så ofta jag bara kan – även sätta mig in i vänners/kollegors etc situationer utan att definiera dem efter mina egen – bara jag kan veta vad just JAG orkar och prioriterar i livet. Att döma andra blir så ”litet” i världen MEN även jag blir utsatt – detta ÄR en het potatis – om jag säger nå´t om nya dimensioner i livet efter barnen så definierar jag barnlösa som endimensionella uppenbarligen – tråkigt för så tänker jag verkligen inte. Att jag har många barn och jobbar häcken av mig i perioder betyder inte att jag tycker alla andra som ”bara” jobbar utan barn eller med färre än 4 barn – inte har det jobbigt. Helt ärligt – med heltidsjobb och fyra barn hinner jag inte fundera så mycket på det! Men lite förståelse both ways kan vara på sin plats tycker jag!!

Jag håller med Katerina Janouch – vi enas istället och stöttar varandra och struntar i att definiera oss efter varandra. Vad som är rätt och fel, jobbigt eller enkelt ligger hos den enskilda individen.

Aftonbladet skriver om diskussionen här.

Det jag själv skulle vilja säga till alla sönderstressade, trötta individer med eller utan barn – respektera varandras liv och val – definiera inte dig själv efter andra, eller andra efter dig – välj vad du essar i livet och låt det andra bli ”good enough”!!