Jag har ett dilemma – jag är rädd för att prata inför publik men jag har ett större problem, när jag vet att någon vet det – då blir det ännu värre. Jag vet att jag inte är ensam om detta men det hjälper inte.

Jag tror man ska möta sina rädslor på snabbast möjliga sätt och utmana sig själv så ofta det går. I tisdags gick det utmärkt för mig när jag pratade inför publik men i fredags ville det sig inte. Min amatörmässiga analys är att eftersom jag berättat för min kollega om min rädsla så fick den ännu mer liv.

Jag måste dock utmana mig igen – jag vägrar låta rädslan ta överhanden – jag vill inte vara den jag låter mig bli! Jag måste besegra mina rädslor istället för att låta dem begränsa mig. Erfarenheten kommer lära mig klara av det – det är jag medveten om men jag behöver ta alla stegen dit själv.

”Då du tror att du kan, eller inte kan göra någonting har du alltid rätt”.

Något jag försöker tänka på är det som står ovan. JAG begränsar mig själv genom att tvivla och jag vill inte göra det. Många orkar inte ta striden och behöver heller inte göra det – man måste inte möta alla rädslor om man inte vill. Jag vill det för det jag lär mig bemästra är vad som utvecklar MIG. Så vem ska vinna – jag eller rädslan?! Jag visualiserar att det går bra, jag förbereder mig på det jag kan och bestämmer mig för att ta ett steg ut, ännu en gång. Med eller utan någon som vet – jag måste möta det själv och hitta mitt sätt.

Idag är det dags igen – wish me luck!

ros

Bild: Privat