Ibland när jag går till jobbet brukar jag låtsas att jag promenerar i en annan huvudstad. Kanske London eller varför inte Paris?

Idag är första dagen på jobbet efter en lång sommar hemma.

Jag valde (och konstigt nog lyckades jag också) att inte fundera så mycket över det, utan bara möte måndagen som den kom. Jag valde att se fördelarna. Att få träffa mina trevliga kollegor igen. Att August längtat så mycket efter dagis (att han inte ens ville äta frukost hemma imorse utan gå dit direkt, då hade det dock inte öppnat ännu).

Nu är vi igång med vardagen igen.

Kontorsbyxorna sitter tajt. Någon som vill väcka Latmasken som sover hemma i min soffa??