Bröllopet har passerat. Delmålet har passerat. Men oj och hoppsan sa vad latmasken nu plötsligt gör skäl för sitt namn.

Ni kanske har anat en tysthet från Latmaskens idoga stretande inför bröllopet. Höften som krånglade och sedan blev bättre och sen blev det mest bara tyst. Veckorna innan bröllopet var verkligen helt galna och vi jobbade och stretade verkligen varje kväll med vigselblad, sånghäften och mycket annat. Det fanns absolut ingen tid för att ut och motionera.

Nu har det gått två veckor efter bröllopet, och ja det har fortfarande varit väldigt uppbokat i kalendern men jag ska erkänna att jag inte ens tänk tankar som innefattat träning.

Nu är frågan, jag var mycket nära här idag att börja se ner på mig själv som helt tappat av, men är det verkligen så smart att börja tycka synd om mig själv, blir jag peppad av det? Hardly.

Det gäller alltså att plocka fram det där jag skrev om i början på maj, En medveten paus! Just det. Detta har ju varit en paus bara. En välplanerad paus. Jag visste ju innan att det skulle vara galet mycket denna perioden.

Jag ska hitta nya tag att starta igen. Förra sommaren som jag tjatar om ibland hade jag ju en helt fantastisk springkaraktär och den ska jag försöka att hitta igen!! Det känns roligare än att stänga in sig på Nautilus nu när det är ljusa kvällar och pollen har lugnat sig.

Problem: Min stegräknare är trasig…
Lösning: Leta efter en ny

Bild: Latmasken