Jag tycker det är spännande att höra ifrån våra läsare – denna läsare är även en god vän till mig. Hon funderar och skriver kring ett ämne som gäller för många – även jag har varit där och trampat omkring även om jag idag inte tänker så, speciellt ofta.

”The Impostor Syndrome, or Impostor Phenomenon, sometimes called Fraud Syndrome, is not an officially recognized psychological disorder, but has been the subject of a number of books and articles by psychologists and educators.

Individuals experiencing this syndrome seem unable to internalize their accomplishments. Regardless of what level of success they may have achieved in their chosen field of work or study, or what external proof they may have of their competence, they remain convinced internally that they do not deserve the success they have achieved and are really frauds.

Proofs of success are dismissed as luck, timing, or otherwise having deceived others into thinking they were more intelligent and competent than they believe themselves to be.

This syndrome is thought to be particularly common among women who are successful in their given careers and is typically associated with academics.”

Här får ni Petras historia!

Under min skolgång har jag hela tiden fått höra att när ni kommer längre upp i årskurserna kommer ni inte klara er om ni bara pluggar precis innan proven. Just nu kanske det fungerar, men när ni börjar högstadiet/gymnasiet/högskolan kommer det inte fungera. Jag var en av dem som satt vaken på natten före ett prov, satte klockan på ringning tidig morgon före provet och pluggat in det mesta just före provet. Så där som det inte skulle gå att göra. Visst kan jag förstå att kunskaperna lär sitta bättre om man pluggar in det i så god tid och så mycket att de verkligen sitter där under själva provet/skrivningen/tentan, men jag har klarat det i alla fall.

Kanske bottnar det hela i det att någon kanske kommer på att jag fuskat mig igenom hela studietiden med att plugga på in i det sista. Kanske är det bara en vanlig åkomma många lider av, med hög representation av ambitiösa flickor.

Jag har ju klarat mig bra i skolan och sitter ju med en doktorsexamen. Är det då för att jag är en plugghäst (om än med lite tveksam studieteknik) eller för att jag är jättesmart? Nej – jag är en bluff. Jag har haft tur att ha fått rätt frågor och tur med mina projekt. Jag har hela tiden varit rädd att någon skulle avslöja mig. Tur och små misstag har gjort att jag tagit mig framåt och hela tiden är jag rädd att någon kommer på vilket misstag det är att jag kommit så långt.

Nu har jag min examen som ingen kan ta ifrån mig och som förhoppningsvis ingen rotar djupare i för att avslöja mitt bluffmakeri. Nu har jag ett ansvarsfullt kunskapskrävande jobb där känslorna poppar upp igen. Jag sitter här och pustar ut varje gång jag har haft turen att lyckats göra något och bara väntar på det stora avslöjandet där det uppenbaras att jag egentligen inte har koll. Om jag gör misstag kan det få förödande konsekvenser så det är ju inte helt vilsamt att inse att jag bara bluffar mig till allting.

Min första tid som mamma kändes också som lite av en bluff och jag minns hur jag kunde fundera på hur folk runt omkring mig kanske trodde att jag var en mamma när jag gick och rullade vagn. Så kom jag ju på att jag faktiskt VAR en mamma.

ÄR jag en bluff?! Då jag gick doktorandutbildningen och samtidigt skaffade barn gick jag med en mailinglista för forskarmammor. Där stöttes och blöttes många saker som rörde småbarn, tid och forskning. Väldigt skönt var det att få veta att många upplevde samma saker och just denna bluffkänsla och rädsla för att bli avslöjad visade sig majoriteten på listan ha. En annan forskarmamma gav oss namnet på denna känsla och hänvisade till en hemsida.

Många är vi nog som kan känna igen oss i rädslan att bli påkommen och avslöjad som en bluff. Andra personer runt omkring oss är ju äkta duktiga och vuxna på riktigt. Men det är alltså inte helt ovanligt att man känna så och det är faktiskt en tröst att man inte är ensam. Om man nu inte riktigt kan släppa känslan av att man är en bluff så får man tänka vad bra man är som har lyckats lura alla! ;o)

Citat: Wikipedia, Text: Petra L, Bild: Privat