Förra veckan skrev jag om Latmasken – hinder på vägen, syftandes på sonens magsjuka som hindrade mig från att träna. Hah! Det var inget. Nu pratar vi Tvärnit.

Jag fick magsjukan natten till söndag.
(sovandes borta dessutom, stackars svärmor, måtte hon slippa smittan!)

latmasken.gif

Här kan vi prata om att allt vad motion, mat, motivation heter gick ner på noll. Ingen ork i huvudtaget till någonting whatsoever! Dessvärre förstår ni nog vad jag menar. Magsjukan har varit hänsynslös i år och många MÅNGA har varit sjuka. Vi är glada att vi har klarat oss så här länge. Jag vet dem som drabbats både 2 och 3 gånger denna vinter.

Det är helt makalös så orkeslös man blir efter en sådan omgång. Barn klarar sig tackolov bättre. August kräktes 4 gånger och sedan somnade han om. Dagen efter var han i princip som vanlig om än lite mindre matlust. Mitt tillstånd, sämre!

I söndags kvar jag knappt kontaktbar, måndag utslagen, tisdag bättre men trött och onsdag hoppas jag kunna jobba igen. Men när törs man börja träna igen? Jag riskerar ingenting och jag tänker att vänta tills jag känner mig tillbaka i normala gängor. Kroppen har ju ingen näring i sig just nu så hur ska den orka träna?

Ska vi se det ur den positiva synvinkeln, och det ska vi ju, så har jag ju tappat 2 kg, och kan nu jobba på att dessa inte skuttar tillbaka direkt 😉 allra helst när min weddingdress finns att beställa i stl 38!

På återhörande med snart nya krafter!//Latmasken

Annonser