Jag satt själv och funderade på hur aktiva vi är som familj? På vilket sätt påverkar jag och Magnus barnen med vår syn på vad som är viktigt? När jag fick mitt första barn Olivia för 11 år sedan så spelade Magnus elitinnebandy utöver heltidsjobbet – jag var ganska ensam och jag ville inte sitta hemma själv så jag gick ofta till öppna förskolan. Det var för min skull. Därutöver på vår enda lediga dag ihop lördagar gick vi på babysim. Jag är vattenmänniska med Magnus frös i det 33 gradiga vattnet *ler*

När nästa barn kom så bestämde vi att vi skulle fortsätta simma men på familjesim tillsammans istället för kurser, vilket vi också gjorde. Vi var ofta ute i skogen och använde oss av vårt närområde. Någonstans här slutade Magnus spela innebandy efter en skadesäsong och vi festade på att inte göra mycket alls och bara vara tillsammans jämt – vi hade inte riktigt haft så innan.

Ganska snart började folk fråga vilka aktiviteter barnen gick på. INGA just då – vi såg inte våra aktiva liv som om det räknades eftersom det var just aktiviteter gällde. Olivia och Astrid började på balett, kör och engelska. Inrutade tider att passa och med skiftande kvalité på kurserna och ork hos oss.

Vi började fundera efter ett tag för det skulle vara simskola, tennisskola, skridskoskola osv dessutom. Vad hände med mamma/pappa/syskon/faromorföräldrar som lär? Måste man gå i skidskoskola för att läsa sig åka skridskor?

Missförstå mig inte nu – skidskolor o simskolor – jag tycker allt är bra – men måste man ALLTID gå en kurs innan eller finns det saker man kan lära barnen själva eller låta dem lära sig själva? I annat fall efterlyser jag ”lärasigcyklakurser” – DET om något skulle jag gärna leja bort.

Aktiviteter i all ära – jag tycker de är bra – men vi alla – även barnen – ska alltid ha så mycket på G som är enligt schema! När refelekterar vi och bearbetar för utvecklingens skull om vi inte har tid över?

klatter.jpg

Vi i våran familj har resonerat som så att vi besöker alla testdagar som barnen tycker låter spännande – så de får prova på massor med saker. Vi åker själva iväg och provar på sporter allihopa – tids nog ville de inte göra saker med oss längre på det här sättet men då har vi visat dem massor med olika saker + visat dem hur man kan ha skoj som familj. Sen har de ändå sina saker de fastnat för som Astrid med dans 5 h/v (juniordansarutbildningen – Balettakademien) och även om de inte har någon aktivitet – som Tom 6 år just nu – så har de en aktiv fritid för vi gör massor med kul ihop.

Dessutom måste en aktiv fritid inte handla om sporter – det kan lika gärna vara leka burken i skogen eller kull i parken osv. Jag tror vi har kommit bort från det lilla för att så mycket ska vara organiserat så det lilla faller bort och försvinner.

Kanske är det ett storstadsfenomen så berätta gärna hur ni därute upplever det! Är det lika stor press på aktiviteter för stora som små som aktiv fritid eller räknas det man hittar på själv?

kriiig.jpg

Jag hoppas och tror att jag och Magnus påverkar barnen på så sätt att de ser vikten av en aktiv fritid i ett samhälle som rusar fram snabbare och snabbare. Jag hoppas vi lär dem att se hur fantastisk naturen är, hur den stärker oss både själsligt och kroppsligt, och visar barnen att det är viktigt att röra på sig men framför allt hur kul det är och hur mycket roligare det är att göra saker tillsammans hela familjen.

Läs mer här.
Bilder: Privata

Annonser