Denna fredag blir det inte något mumsigt recept inför fredagsmyset utan en mer personlig blogg om funderingar i vardagen.

Hur i sjutton får man till vardagslogistiken?

Det är ingen lätt match, och vi är många som sitter i samma sits. Det skall fungera, med som i vårt fall, dagis, skola och två arbeten. Vi är dessutom pendlare så vi styrs också av i vårt fall SJ. DET är inte alltid det roligaste, att förlita sig på SJ morgon och kväll, sommar som vinter, men det är en annan historia.

Vardagen slår in som kall höstvind. Först var jag hemma med sonen i dryga 1 år, och sedan har mannen varit hemma under våren. Glansdagar, inser jag nu när vi ska försöka få till logistiken med två aktiva arbetstagare.

Jag och mannen har ganska likvärdiga arbeten och inkomster. Vår tanke var och är att dela på ansvaret vad gäller att lämna och hämta barn. Men, vi har i dagsläget bara en bil och det är närmare 3,5 km till järnvägsstationen från vårt hem. Det går att cykla nu, men snart blir det både mörkt och kallt, och hur löser vi det då? Bussar nix. Ska vi verkligen behöva skaffa en bil till? Det känns varken ekonomiskt eller ekologiskt. Men vad är alternativet?

En av oss åker tidigt, och den andra lämnar barn, en åker hem och hämtar barn och den andra jobbar längre. Detta i ett schema som kommer att få oss alla bli mer gråhåriga än vad vi redan är.


Denna knop heter kärleksknop passande nog

Slår vi knut på oss själva för att få allting att rulla på bästa sätt? Bästa sättet för vem? Knappast för mamma och pappa. Barnen däremot slipper morgonfritids och lämnas på annat dagis. Sonen går på dagis 07.30-16.00 vilket känns länge nog för en 21 månaders vildling. Arbetsgivaren får en arbetstagare som går ner i tid men ändå anstränger sig för att ha ett arbetsschema som fungerar på bästa sätt med tanke på möten och arbetsuppgifter.

(Jag kan här hinta om att det kommer en blogg efter semestern om jämlikhet i detta ämne. Bemötanden från arbetsgivaren osv…)

Först var tanken att axla ansvaret varannan vecka. I praktiken skulle det innebära att en vecka arbetar man mindre och både lämnar och hämtar och nästa vecka kan man helt fokusera på arbete. För min del hamnade den deltiden på ca 87 %.

Nu visade det sig att mannens arbetsgivaren inte tyckte att det var optimalt och ett nytt förslag på schema skapades under panik igår kväll, (därav mitt akuta intresse och desperation i detta ämne) där vi kommer att dela på varje vecka istället. Jag två korta dagar och tre långa och samma sak för mannen. Vad det innebär i procent har jag inte hunnit räkna ut ännu.

Jag är otroligt lyckligt lottad som har en underbar mamma som ställer upp i vått och torrt. Onsdag är hennes barndag! Hon har sedan min dotter var liten och började på dagis hämtat henne på onsdagarna. Det har varit helig tid för dem, och de har också en otrolig relation dessa två. Nu är det dotter och son som hämtas och hon fixar även detta med bravur.

Nu vill jag veta, hur löser alla ni andra detta?! Delar ni på ansvaret? Delar ni inte på ansvaret, och isf varför? Deltid, heltid, mormor, farmor eller barnflicka? Någon som hoppat av ekorrhjulet?
Hemmafru, hemmaman, båda heltid, båda deltid, studier, eget företag? Hur mycket fixandet och trixande med tider orkar man? Är vi dumma som inte jobbar mindre? Ska man behöva jobba mindre?

Jag hoppas på en intensiv diskussion 🙂

Annonser