Läste en bra intervju i DN Söndag om Peter Örn där han berättade om när han fick gå från Sveriges Radio men det som verkligen var intressant var när han pratade om att gå igång på bekräftelse. Han har ngr handskrivna punkter på sitt skrivbord för bra ledarskap där nr 1 är:
Fördjupa din Självaktning. Sök inte ständigt yttre bekräftelse!
Något även jag tar till mig – mitt uppe i alla karuseller och prestationskrav så är det den yttre bekräftelsen som gör att jag ibland orkar med, men det viktiga att komma ihåg är att inte ständigt behöva denna bekräftelse för att tycka det man gör är tillräckligt bra – för en sådan person vill iallafall inte jag vara!
Samtidigt är det en balansgång för drivkraften – vilja ha bekräftelse -är otroligt stark. Men är självkänslan låg och självförtroendet i botten eller lågt – då är det inte alls en bra kombination.
Tänk på det – vad driver dig? Hur beroende är du av yttre bekräftelse? Vem vill du vara?
6 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
juni 1, 2010 den 5:20 e m
Mamma P
Intressant! Bekräftelse, ja tack, särskilt när självkänslan känns lite låg. Vem vill jag vara? Den som gör karriär och är absolut oslagbart bäst på jobbet, hinner träna och äta bra, fokuserar på allt positivt, är omtänksam, stöttar och peppar andra och samtidigt klarar av att vara en supermamma förstås! Jag vill ju va’ som duuu!
juni 2, 2010 den 4:20 e m
binks2
Just vad en trött utarbetad rätt less inte alls supermamma som nyss kom hem från Piteå , sa hej och tog upp jobbdatorn för att förbereda morgondagens möte – behövde höra.
Det blev nästan tårar direkt. Tack P – du är lovely!
juni 3, 2010 den 7:01 e m
Linda
Mycket intressant och ja jo den yttre bekräftelsen behöver man nog av och till eller hur? Det spelar ingen roll hur bra man är, hur mycket man presterar eller uträttar, nog sjutton vill man höra det också?
Att bli sedd är jätteviktigt. Inte bara att se.
juni 4, 2010 den 3:35 e m
Åsa
Det här har jag funderat MYCKET på. Förr var jag beroende av kickar från bekräftelse. För det ÄR härligt skönt med bekräftelse.
Men det blir lätt att man tappar bort sig i det där. När går man över gränsen och gör saker mer för att andra ska bekräfta än vad som känns bra?
Numera behöver jag inte i närheten lika mycket bekräftelse. Jag ger mig den själv och är stolt att jag kommit så långt i det. Jag blir glad om folk bekräftar mig men jag går inte under utan det.
Jag försöker bekräfta andra, i mitt jobb är det jätteviktigt. Att vara chef innebär ju mycket att GE bekräftelse men inte FÅ. I början var det tufft men nu är jag tacksam för det är mycket mitt jobb som hjälpt mig att inte vara beroende av andras bekräftelse.
juni 4, 2010 den 3:37 e m
Åsa
Å vem vill jag vara???!!
Jag vill vara en MÄNNISKA som lever och njuter av dagen. Om jag gör karriär eller hinner allt jag man borde – det är inte alls viktigt i min drömbild längre. Jag vill vara. Den jag är. MED fel och brister.
juni 25, 2010 den 7:51 f m
Människor och relationer « Ett Bra Liv
[...] Jag tror man måste hitta sin egen mening i helheten och att man inte tappar sin egen själ i spelet. Det är svårt men nödvändigt! Handlar lite också om det jag skrev om för en tid sedan – vem vill man vara. [...]