Alltså – jag tilltalas av den galningen. Läste just hans nya krönika i Runners World – Tänk inte – spring!

bild-180

Han skriver att han inte tror på självhjälp, hålla handen samtal, meditation eller snuttefilt för att man inte vill, kan eller vågar. Jag tänker – funkar det för någon så är det rätt. Det funkar uppenbarligen inte på Colting och det funkar inte heller på mig. Därför att för mig handlar det om att GÖRA – att vilja, våga, kunna och vinna. Jag vet inte varför det inte funkar för Colting men han har säkert sina skäl.

Jag tror också på att springa mycket, springa längre och längre och att springa medvetet. Jag försöker också betrakta löpningen och styrketräningen som dagens höjdpunkt och redan där har jag vunnit lite.

Men jag måste citera Colting i nå´t riktigt fantastiskt bra:

” Jag tror på viljan att utforska möjligheten i det gränslösa och potentialen i det omöjliga”

Det Colting betonar är att tänka bra tankar, att tycka om sig själv och att försöka omge sig med människor som gör detsamma. Han tror på kärleken, kompisskapet och stöttning i motvind. Svårigheten är att man måste skapa den här iställningen hos sig själv – alldeles själv. En del behöver hjälp genom olika former av det som Colting inte tror på – jag tror dock att oavsett hur man kommer fram till att man måste göra detta själv – så är det olika för alla – men lika bra. Det viktiga är att man når dit överhuvudtaget. Men i slutändan har Colting alldeles rätt (och det är också skälet till att det inte funkar för mig) – resan måste man ändå göra själv. Den insikten har jag redan fått eller egentligen alltid haft. Finns inga genvägar. Man måste igenom själv.

Jag tror också på träning med själ och hjärta – det är den enda sanna träningen – det är också den som ger bäst bestående resultat – för den är en livsstil som betonar det positiva och där det mesta är möjligt – om man vill!

(Jag har skrivit om Coltings kokbok tidigare här. Fetaostbiffarna är fantastiskt goda!!)