I år bara SKA det bli av – förra året låg jag i 40 graders feber kvällen innan och var inte riktigt fit for fight! I år är vi ett tjejlag som anmält oss å nu ska det bli springa av – hoppas det blir ett grislopp i regn som förra året!!

Banan är ff hemlig och kommer så förbli till ca två veckor innan start. Här hittar du loppet.

Två av mina barn kommer springa 2,5 km Kalvruset samma dag. 13 åringen och 9 åringen – inte helt fel!

LÖRDAG 16 OKTOBER 2010 – lägg det på minnet. Anmälan före 10 sept!

Bild: Tjurruset.se

Som jag sa så var det nog – tröttnade på att vara latmask!! Veckan har sett ut som följer:

Söndag: 5 km

Måndag: 8.4 km varav 2,2 km uppvärmning tillsammans med springande 5 åring och 9 åring

Tisdag: 8 km terräng med maken

Onsdag: Gymmet 1 h m maken

Torsdag: vila

Fredag: Gymmet 1 h med maken

Lördag: Strax 8,2 km

Söndag ska förhoppningsvis bjuda på 8 km terräng och utegymmet i Björkhagen/Nacka

Känns bra – men det känns verkligen i kroppen kan jag säga. nej – ingen latmask längre – och så ska det förbli!!

Annars läser jag just nu en jobbig bok – som jag läser portionsvis – har tipsat om den har jag för mig här. Tänkvärd om vad som är viktigt i livet – pengar och berömmelse – eller att vara en god människa. Vilka vill vi egentligen vara och varför söker vi framgången.

Bild: Privat från veckans utmaning – Hammarbyskolan

Avslutade just semestern med att småbläddra i seneste Amelia Höst – härlig känsla av höst kom direkt över mig! Jag är en sådan där som tycker mycket om just hösten – en känsla av att allt är möjligt, nystart etc. Tänker dock hålla mig kvar i sommaren ett tag till men ser med förväntan hösten komma smygande.

Bild: Amelia

JAG – en latmask – jag vägrar!!

Förbaskat varmt har det varit och det har varit en fantastisk ursäkt för att inte sticka ut och springa men nu räcker det – det finns andra saker att göra när det är varmt! Simma??!! Gymmet??!! Inlines??!! Cykla??!!

Jag måste ha förträngt dessa varianter rätt bra!! För jag har ätit oavbrutet och druckit vin istället och det både känns och syns vill jag lova! Picknickkorgen har innehållit mackor mackor och åter mackor och efterrätterna har avlöst varandra!

Klart man ska unna sig på semestern men om denna semester också ska bygga orken inför ännu ett års arbete – då är det bäst att börja stärka kroppen lite mer!!

Imorgon ska jag springa en stund i regnet och kröna min onyttiga sommar med att fira 5 åring med pavlova och annat sliskigt. SEN mina vänner – är det styrketräning i hettan som gäller och kvällslöpning!

/Jessica

Bild: Privat, Marängtårta

Jag läste igenom några av mina gamla privata bloggar ifrån hösten 2006 och denna text hade jag sparat – jag kan förstå varför! Jag delar med mig genast!!
/Jessica

”Each of us has two distinct choices to make about what we will do with our lives. The first choice we can make is to be less than we have the capacity to be. To earn less. To have less. To read less and think less. To try less and discipline ourselves less. These are the choices that lead to an empty life. These are the choices that, once made, lead to a life of constant apprehension instead of a life of wondrous anticipation.

And the second choice? To do it all! To become all that we can possibly be. To read every book that we possibly can. To earn as much as we possibly can. To give and share as much as we possibly can. To strive and produce and accomplish as much as we possibly can. All of us have the choice.

To do or not to do. To be or not to be. To be all or to be less or to be nothing at all.
Like the tree, it would be a worthy challenge for us all to stretch upward and outward to the full measure of our capabilities. Why not do all that we can, every moment that we can, the best that we can, for as long as we can?

Our ultimate life objective should be to create as much as our talent and ability and desire will permit. To settle for doing less than we could do is to fail in this worthiest of undertakings.
Results are the best measurement of human progress. Not conversation. Not explanation. Not justification. Results! And if our results are less than our potential suggests that they should be, then we must strive to become more today than we were the day before. The greatest rewards are always reserved for those who bring great value to themselves and the world around them as a result of who and what they have become.

To Your Success,

Jim Rohn”

Sommar och semester – helt sjukt lovely. Vi sommar stannar vi mycket hemma i stan eftersom vi just flyttat till större och behöver fixa en del + att Värmdös alla underbara bad bara ligger en kort bilfärd härifrån.

Favoriten sen flera år är Björnö Sandarna på Ingarö – Stora och Lilla Sand. Strax innan Björkviksbrygga svänger man upp till höger – där ligger Björnö Sandarna.

Härligt men kallt havsbad!

Ett boktips såhär i semestertider tänker jag också ge – jag läser ”Slutet på Mr Y”

”Ariel Manto kan inte tro sina ögon när hon i ett litet antikvariat hittar Slutet på mr Y. Hon vet att den mer än hundra år gamla boken inte bara är extremt ovanlig, den sägs även bära på en förbannelse.

Med Mr Y under armen befinner sig Ariel plötsligt mitt uppe i ett hissnande äventyr på liv och död, i ett virrvarr av sex, agenter, kärlek och tidsresor. Har boken möjligen också något att göra med hennes handledare Burlems mystiska försvinnande?”

Jag har bara börjat men boken har jämförts med Sofies värld, som jag gillade mycket en gång i tiden.

Annars har jag en klassikersommar – läser Dickens, Bronte, Shakespeare och Tennysson. Ibland är det så – och då får det vara så. Finns böcker där man hittar nytt varje gång – klassikerna är ofta sådana. Beror på var man befinner sig i livet och vilka känslor som är dominerande just vid lästillfället.

Önskar alla en underbar sommar!

/Jessica

den.

Bild och Citat: Privat samt Adlibris

I den hektiska tillvaron har jag inte prioriterat att springa eller träna öht – dumt av mig, jag vet. Men jag valde bort det. Ett annat skäl till det var också att jag under senvåren var himla sjuk och inte fick träna alls på ngr veckor så jag visste att det var en ny uppstart som väntade – alltså prioriterade jag bort.

Samtidigt har jag märkt igen hur mycket jag behöver stressborttagaren ”springa” – betyder oerhört mycket för mig.

Så igår med trött kropp efter många veckorrs hårt arbetande gav jag mig ut på en kort kort runda – 3 km och tjohoo vad det var ……inte så lätt. Benen protesterade direkt, musklerna skrek – trots att jag tog det riktigt lugnt. Efter ,5 km kändes det ok igen och jag kunde springa på. Men jag vågade faktiskt inte springa längre – långsam tillvänjning tänkte jag. Dessutom om kroppen är toksliten så sliter man bara mer om man pressar.

Men eftersom jag sprang så kort så är det lätt att ge sig ut idag igen – vill skapa en daglig rutin nu över sommaren men utan kasst samvete. Jag är inget fan av Claes Runheim men han sa en bra sak i senaste Runners World – han sa att det är den underbara känslan av att kroppen VILL springa varje dag – man vill åt. Jag minns den och jag vill ha den tillbaka. Eller…. jag ska hämta hem den !!

Dessutpom ska jag bygga upp styrkan också – har ju mitt gym Sjövillan som jag inte besökt på ett tag. Det ska bli många sommarbesök!

Så hur tänker jag lägga upp det:

1. FLYTTA – jag måste få det gjort först men dagarna nu innan så ska jag försöka mig på att springa 3-5 km per dag och åtminstone ta mig till gymmet 1 dag. Flyttdagarna – då blir det bara flytta.

2. Försöka springa 8 km + 5 km/v + 2 gymbesök ( initialt 5+ 3 km) och öka successivt

3. Ev köra ngr intervallpass uppe på Hammarbyhöjdens IP

Dessutom äta – jag måste komma igång och äta ordentligt igen – brukar ordna sig när jag tränar ordentligt men det har varit sjukt dåligt sista tiden.

Jag skrev en blogg för dryga året sen – den är himla bra och beskriver det mindset jag vill åt! Mer Colting!! He is my hero!

Bona valetudo melior est quam maximae divitiae

/Jessica

En hektisk period är till ända – inte bara för mig utan troligen för alla som går på semester nu till midsommar. Andra kämpar på ett tag till.

Har funderat en del på det här med människor och relationer. Varför en del sänker andra för att framhäva sig själva och varför en del tar sig fram på skitsnack och varför andra drar sig undan och kör sitt eget race – ingen inbördes rangordning – alla varianter är strategier.

Alla människor försöker skapa mening i sin tillvaro och struktur i livet – för några är det viktigt att tillhöra gruppen och för andra är det inte speciellt viktigt alls. Hur samsas då alla dessa på t.ex en arbetsplats när olika varianter av typer finns på olika nivåer? Jag har inte en aning och jag funderar rätt mycket på det här själv. Hur man förhåller sig till det är nyckeln.

Jag tror man måste hitta sin egen mening i helheten och att man inte tappar sin egen själ i spelet. Det är svårt men nödvändigt! Handlar lite också om det jag skrev om för en tid sedan – vem vill man vara.

Efter en lång jobbsäsong är det skönt att vara nästan i mål – jag har ett åtagande kvar i slutet av nästa vecka. Innan dess väntar flytt – ska bli alldeles underbart!

/Jessica

Hm – mycket tänkvärd blogg och många tankar blev det härifrån London där jag befinner mig just nu!

/Jessica

”Men jag känner mig ju inte vuxen!”

Så sa min kollega A när vi satt i bilen och pratade. Hon är nyss fyllda 39 och jag 38 – blir inte så mycket vuxnare va? Vi diskuterade det annalkande fyra-noll och hamnade kände nog båda lite vag olust inför det som komma skall – en gräns vi ska över o sen, ja sen är det kört typ. Vad som är kört är lite oklart och denna blogg skulle kunna handla om 40-årskriser men det gör den inte, det får jag återkomma om. Istället handlar det om att vara vuxen.

”Alltså jag känner mig ju inte vuxen, sådär som jag alltid tyckte att mina föräldrar var när jag var liten” säger hon. ”Det känns som jag inte är vuxen på riktigt, som jag bara låtsas, och att alla andra på jobbet till exempel, är vuxna, men jag är väl inte ansvarsfull, och seriös och vuxen” (Till saken hör att hon är mycket ansvarsfull och mogen på alla sätt.) Och jag höll med, men sen så frågade jag om hon tror att man ens kan vara vuxen på det sättet som man trodde att vuxna var när man själv var liten.

När jag var liten då var vuxna allvetande, orädda, inte allsmäktiga kanske, men hade i alla fall makt över sin egen situation. Framför allt visste de vad som var rätt och det var ingen konst för dem att göra sina val och sen var det självklart att de var nöjda med sitt val. Och inte fanns det något som de fruktade – inte spöken, brottslingar, olyckor, sjukdomar, sorg eller misslyckanden. Och i tonåren så var jag övertygad om att sen när man blir vuxen, då ”vet” man, då faller allt på plats. Men någonstans på vägen så har jag ju själv blivit äldre men ändå är jag inte utan rädslor och inte vet eller kan jag allt och inte fasen har allt fallit på plats. Jag är gift och har hus med amorteringar och har två barn och jag går på föräldramöten och förväntas vara vuxen och fatta vuxna beslut – men hallå, hur ska jag veta vad som är rätt och fel? Någon gång på vägen upptäckte jag att jag blev äldre men ändå förblev densamma inuti. Hur går det ihop?

Jag berättar för A att det händer ibland att jag tittar på min 7-åriga dotter och för en sekund ser henne som en mycket gammal kvinna och på samma sätt kan jag tänka på min farmor som dog för 1½ år sedan och minnas henne både som den gamla farmor hon var men ändå se att det fanns en liten nyfiken flicka i henne och det känns som jag känner den lilla flickan från 20-talet även fast jag såklart aldrig träffat henne i den skepnaden. A berättar i sin tur om sin svärfar som alltid varit en spjuver och hon säger att man kunnat se hur det lyste bus i hans ögon när han berättat om något pojkstreck – även fast han var riktigt gammal. När han sen blev sjuk försvann ljuset i blicken och A sa att det var så sorgligt. Vi enas om att det är människan man ser i ögonen – själva personen – oavsett ålder.

Och här mitt i livet har jag börjat komma till insikt om att jag nog inte blir vuxnare än såhär och det blir inte andra heller. Det bor ett litet osäkert flicka eller en mörkrädd liten pojke i många vuxna män och kvinnor – vi har bara lärt oss hantera det och faktiskt dölja det mer än när vi var små. Att vara vuxen handlar nog inte om att vara orädd och allsmäktig och säker – det verkar ju omöjligt. Så jag säger till A: ”Jag tror faktiskt att det är detta som ÄR att vara vuxen, att inse att man ”bara” är människa och att man inte blir vuxnare än så här” Vi ler lite o jag känner mig så förbaskat mogen att jag nästan kvävs av mig själv och min pretentiösa analys även om den säkert är ganska spot on.

Men A invänder och frågar: ”men det finns ju människor som är så seriösa och korrekta och vuxna och aldrig skulle komma med omogna skämt eller flamsa” och hon tar ett exempel, fru P, från bekantskapskretsen” och mitt svar blir: ”Tror du inte de var tanter redan i sandlådan? Om det inte tråk var medfött skulle ingen någonsin komma på tanken att bli t.ex. controller” och vi skrattar så vi viker oss dubbla – moget…

Så du som läser – känner du dig vuxen? Hur känns det? Vad är ”vuxen” för dig? (och förlåt om du är controller ☺ )

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.